http://russkajapravda.blogspot.com/2012/11/blog-post_4030.html
12
november 2012
Från:
Eugene Novozhilov
ul. *** **, kv.***
3500** Krasnodar
Ryssland
mobil: +7-952-***-****
(Tele2 och avlyssnas av FSB)
Till:
Sveriges ambassadör i
Ryssland Veronika Bard-Bringéus
Sveriges Ambassad
ul. Mosfilmovskaja 60
119590 Moskva
Ryssland
Öppet brev
Bästa Veronika,
Jag fick veta att en svensk delegation med
Dig i spetsen skall besöka Krasnodar den 21-23 november 2012. Dina nya ryska
vänner har kanske redan berättat för Dig om Krasnodar, men jag är helt säker på
att de har givit Dig fel information. Jag vill berätta om saker som de har
förtigit.
I Krasnodarregionen med dess 5,3
miljoner invånare finns inga fungerande människorättsorganisationer
och ingen riktig politisk opposition (jag kan inte räkna till politisk
opposition de som i stort sett har samma imperialistiska och
kommunistisk-fascistiska värderingar som Putins parti och vill komma till
makten för att stjäla folkets pengar). Det är ett krämarparadis (precis det
som västerlänningar gillar skarpt) och ett helvete för anständiga människor
(som är väldigt få här, så Du behöver väl inte bry Dig).
Jag var politisk fånge i Krasnodar för att
jag protesterade
mot folkmordet i Tjetjenien. Jag var den enda personen i hela
delregionen som talade ut offentligt mot ryska arméns grymheter i Tjetjenien
och nu är jag fortfarande den enda personen i Krasnodarregionen som
publicerar på nätet material om den ryska regimens krigsförbrytelser i denna
kaukasiska republik.
Myndigheterna i Krasnodarregionen censurerar
Internet ivrigare än myndigheterna i andra regioner. De har helt lagvidrigt
blockerat webbsidan www.chechentragedy.com.
Där finns många bilder som vittnar om bestialisk rysk brutalitet under de 2
rysk-tjetjenska krigen. Denna webbsida omfattas inte av den schizofreniska
listan över så kallade ”extremistiska material”. Krasnodarregionens regim vill
strypa sanningen om kriget. Sanningen ser ut så här (var så snäll och titta):
Jag har tillgång till ChechenTragedy.com bara
genom proxy-servrar. Till detta brev bifogar jag 2 skärmdumpar. Jag gjorde dem
i slutet av augusti men hittills har ingenting förändrats.
I juli 2012 översvämmades staden Krymsk.
Oberoende experter har bevisat att myndigheterna släppte ut vatten från
vattenbassängen. Vattenbassängen var överfull på grund av kraftigt regnande, så
myndigheterna hade 2 val: 1) att låta vattnet rinna ut i riktning mot
Novorossijsk; i det här fallet skulle oljeanläggningar ha förstörts och
kapitalisterna skulle ha förlorat väldigt mycket pengar; 2) att låta vattnet
rinna ut i riktning mot Krymsk; i det fallet skulle många människor ha dödats. Myndigheterna
beslöt att rädda pengar och döda människor. Man hade kunnat minska antalet
offer om man hade varnat stadens befolkning om det kommande vattendraget.
Myndigheterna i Krasnodarregionen anser människor vara livegen slaktboskap.
Ingen varnades. Enligt oberoende beräkningar har cirka 6 000 människor dött i
översvämningen. Tjänstemän, läkare, poliser och militärer i Krymsk
bekräftade anonymt denna siffra. Tjänstemän sade att bara under de första 3-4
dagarna efter översvämningen utfärdade man 3 000 dödsattester. De ville inte tala ut offentligt eftersom
personer i fråga var rädda inte bara för att förlora sin anställning utan även
för att mista sitt liv. En av lokala journalister hotades, några
människorättsaktivister från andra regioner, som kom till Krymsk,
trakasserades.
Västerländska massmedier, även svenska
PK-medier, spred den officiella lögnen om ”170 offer”. De flesta offren
begravdes av myndigheterna i smyg. Det mest tragiska är att befolkningen i
Krasnodarregionen inte bara anses av myndigheterna vara livegen slaktboskap
utan i själva verket är sådan slaktboskap. Upprördheten har ebbat ut. Så här
lugnt kan man döda 6 000 människor utan några som helst konsekvenser. Man hade
kunnat döda till och med 60 000 med samma slaktboskaps ödmjukhet som
följd. Förresten, det är en mycket nyttig information för västerländska krämare/företagare
– man får göra med rysk boskap vad man vill…
Till detta brev bifogar jag en Word-fil med länkar
till artiklar i min blogg (på ryska) som handlar om Krymsk-översvämningen.
Den krasnodarske guvernören (eller
snarare ”gauleitern” – med detta ord anspelar jag på nazi-tysk ockupation under
andra världskriget) Tkatjov är nummer två bland de avskyvärdaste, mest auktoritära och mest oförskämda
regioncheferna i Ryssland – nummer ett är Tjetjeniens beryktade
”gauleiter” och bödel Ramzan Kadyrov. Många människor hävdar att Tkatjov är
korrupt och har stoppat in i sina fickor ofantligta summor pengar som
egentligen tillhör folket. Men detta är inte det värsta. Det värsta är att han
påtvingar människor sin fähundsideologi, sin fähundsmentalitet, sin
fähundskultur. Till exempel, längs halva Krasnaja-gatan (centrala
gatan) i Krasnodar (”regeringsdelen” mellan delregionens parlament och
borgmästarens residens) har man installerat högtalare ur vilka dundrar hela
dagen skitpop. Många människor har klagat på detta ofog men inga klagomål
hjälper eftersom ”självaste storfursten” tycker att dundrande knullpop är kul.
Men även om det vore Mozart så har människor i alla fall rätt till lugn och ro.
Tkatjov anser dock människor vara livegen boskap, som jag redan nämnde ovan.
Skall Du träffa honom, le åt honom och skaka hans hand? Är han också Din nye
ryske vän? Jag gratulerar Dig…
Här kommer ett par andra exempel på att
människor behandlas av myndigheterna i Krasnodar som fä.
Varje år har en stor del av stadens
befolkning i 2 veckor inget varmvatten på grund av ”reparationsarbeten” på
Krasnodars kraftvärmeverk. Man bekostar olympiska spelen i Sotji som ingen
behöver utom ryska myndighetstjuvar och deras västerländska kollegor, men man
kan inte reparera Krasnodars kraftvärmeverk en gång för alla. Myndigheterna har
inga pengar? Tkatjovs 24-åriga brorsdotter är miljardär så hon skulle kunna
bekosta till och med byggandet av ett nytt kraftvärmeverk…
Om vintern värmer man lägenheterna så dåligt
att jag sover iklädd 2 ylletröjor och under 3 tjocka täcken. Mina gamla
föräldrar sover med plastflaskor i sin famn som är fyllda med varmvatten. Vi
bor i ett vanligt mångvåningshus med centralvärme som kommer från Krasnodars
kraftvärmeverk.
Du ämnar besöka Krasnodars statsuniversitet.
Högskolor och universitet i Krasnodar är genommutade. Oftast är det inte
professorer utan själva studenter som initierar mutor. De studenter som inte
vill betala mutor mobbas av sina medstuderande. Till exempel, för ett och ett
halvt år sedan drevs en 19-årig student till självmord: www.yugopolis.ru/news/incidents/2011/03/04/13937
Du skall komma till Krasnodar med svenska
företagare… Arbetsgivare i Krasnodar är de största skurkarna - de lurar och
förnedrar arbetstagare, betalar futtiga hånlöner som man knappast kan leva på.
Många arbetstagare är svartanställda – de har inga sociala garantier: de får
ingen sjukpenning om de blir sjuka, de har ingen semester, de har inga utsikter
till pension om de någonsin når pensionsåldern. Jag är inte svartanställd men
jag jobbar för futtiga € 250-300 i månaden. Man kan inte hitta ett bra jobb i
Krasnodar utan att ha ”de rätta bekanta”. ”De rätta bekanta” skaffar man genom
supande och andra utsvävningar (i västvärlden är det likadant, förresten).
Jag är den enda personen i hela
Krasnodarregionen (och i hela södra Ryssland) som publicerar avslöjande
material om det ryska terrordådet mot det polska regeringsflygplanet
som ägde rum i närheten av Smolensk den 10 april 2010 då den största delen av
den polska politiska eliten inklusive president Lech Kaczyński dödades. Hela
Europa har förrått polska folket och förtiger sanningen om detta terrordåd.
Sverige är också polska folkets förrädare. Förrädarna är inte bara svenska
politiker utan även svenska journalister. Jag får det intrycket att det inte
finns några journalister i Sverige. Där finns endast hornalister.
Jag kom till Polen som politisk flykting i
februari 2008. Jag tillkämpade mig flyktingförklaring först i slutet av juli
2009 efter en skandalös protestkampanj: 3 polska tidningar och 1 polsk tv-kanal
engagerade sig, människor samlade underskrifter under en petition till
Utlänningsstyrelsens direktör (bland de undertecknade var Polens förste
icke-kommunistiske premiärminister Tadeusz Mazowiecki). Senare upptäckte jag
att man genomför sabotage mot politiska flyktingar inte bara i Polen utan även
i hela Europa, inklusive Sverige. Olika slags patrask, asylturister (banditer,
narkomaner, sexuellt perversa individer) får asyl utan problem, men förföljda
oppositionella aktivister, journalister och människorättsförsvarare förnedras
på alla möjliga och omöjliga sätt och lyckas få asyl bara ibland – efter
skandalösa protestkampanjer. På grund av hot och förföljelser i Polen blev jag
tvungen att söka asyl i Sverige 2 gånger – jag fick se med mina egna ögon hur
svenska Migrationsverket agerar. Jag vågar påstå att det är en kriminell
organisation.
I maj 2011 avsade jag mig polsk flyktingstatus
av politiska skäl och sedan blev jag tvungen att återvända till Ryssland även
om jag inte hade planerat återvändandet när jag hade lämnat Polen. Det faktum
att jag har återvänt betyder inte att
jag känner mig trygg och säker i Ryssland. Jag har vänt mig offentligt till
Kaukasiska Frontens rebeller och bett dem att hämnas på ryska myndigheter om
myndigheterna direkt eller indirekt (med hjälp av ”tredje personer”) försöker
skaffa mig ur vägen. Det är den enda gruppen i Ryssland som jag respekterar och
kan vända mig till för hjälp. Jag vill ha ingenting att göra med ryska
människorättsfuskare – de har samma ”värderingar” som Putins gäng och även ni
västerlänningar har: pengar till varje pris, sex (helst perverst), alkohol (och
andra berusande medel), skurkkult (i Ryssland handlar den mest om
imperialistiska massmördare, i västvärlden – om krämare, svindlare och
sedeslösa popstjärnor [helst sexuellt perversa, såklart]).
I detta brev vill jag också ta upp frågan om politiska
flyktingar från Tjetjenien som söker asyl i Sverige. I början av detta
år deltog jag i ett riktigt krig mot svenska myndigheter för att stoppa Emilkhan
Sadaevs utvisning till Ryssland. Tjetjenska flyktingar demonstrerade
för honom i hela Europa, men svenska hornalister teg. Miggorna försökte
bussa polisen på demonstranter som protesterade framför Migrationsverkets
kontor i Solna. Emilkhan Sadaev blev tvungen att skada sig själv svårt fysiskt
för att förhindra utvisningen. Varför måste man göra allt detta om man har rätt
till politisk asyl enligt alla internationella konventioner? Efter alla
skandaler fick Emilkhan Sadaev till sist något slags ”begränsad” asyl utan rätt
till återförening med sin familj. Men somaliska knarklangare och
våldtäktsturister får ”obegränsad” asyl och hämtar till Sverige tiotusentals
anhöriga som beter sig i Sverige som fä. Jag beundrar svensk asylpolitik.
Nu hotas 2 andra tjetjenska asylsökande av
utvisning (kanske fler, men jag talar om de fall som jag känner): Ayndi
Aydamirov och Mayrbek Tutushev. Mayrbek Tutushev
är invalid, han utsattes för tortyr i Tjetjenien. Svetlana Gannushkina, en av
de mest kända ryska människorättsförsvararna, engagerar sig för honom. Men
miggorna säger det finns inte tillräckligt med bevis. Vad innebär det att det
finns ”tillräckligt med bevis” – att man är en våldtäktsturist från Afrika
eller Mellanöstern och utnyttjas för sex av kvinnliga (och även manliga, om man
är pervers nog) asylbiträden?
Det finns så kallade
”människorättsorganisationer” i Sverige som liksom ”engagerar sig” för
flyktingars rättigheter. Men i själva verket är de människorättsfuskare. De
största av dessa människorättsfuskare är Civil Rights Defenders, Östgruppen och
Svenska Freds. Civil Rights Defenders och Östgruppen samarbetar med den
bästa ryska spionen i Skandinavien efter Sovjetunionens fall Oksana Chelysheva
(Tjelysjeva). Denna FSB-råtta sysslar med flyktingspionage och
flyktingsabotage huvudsakligen i Finland. Men hon gör vad hon kan även i
Sverige. Här är mina avslöjande artiklar om henne (på ryska; ryska språket och
stilen i dessa artiklar är ganska speciella: läsare som inte har ryska som
modersmål kan ha svårt att första vissa delar, man måste känna till bakgrunden
till vissa saker):
Русский шпионаж в Скандинавии: Злой гений Челышевой
26 juni 2012
Чекистская агентка в Финляндии Челышева опять атакует
2 juli 2012
Стукачка-чекистка-демократка Челышева круче «Кавказ-Центра»?
14 juli 2012
«Правозащитница» Челышева не только чекистка, но ещё и воровка
18 oktober 2012
Белорусская лжемусульманка Черных работает на ФСБ в паре с
лжеправозащитницей Челышевой
9
november 2012
Jag vågar till och med förmoda att finländska
(och kanske även svenska) myndigheter uppskattar hennes verksamhet.
Till slut vill jag säga att er
västerländska demokrati bör döpas om till sodomokrati. Precis
som i Ryssland behandlar ni människor som fä och fä behandlar ni som kungar.
Jag önskar Dig en trevlig resa till Dina nya
ryska vänner i Krasnodar.
Eugene
Novozhilov
oberoende
journalist och människorättsaktivist
före detta (och
framtida) politisk fånge i Ryssland
före detta
frilanskorrespondent för Radio Free Europe / Radio Liberty
före detta medlem i
Amnesty International
före detta förespråkare
för demokrati
Mina bloggar:
10 januari 2010 – 12
november 2012 (”fryst” i december 2011 – inga nya inlägg har publicerats sedan
dess) - 41 000 vyer
30 maj 2011 – 12 november 2012 - 80 000
vyer
