21 augusti 2017
Putin. SVT har sänt
rysk propaganda två söndagar i rad. ”Putin enligt Oliver Stone” är en dålig
dokumentär, och ett ännu sämre publicistiskt beslut.
Ledare HP 21/8. Det är mer än en gång som
stämningen är uppsluppen mellan filmregissören Oliver Stone och Rysslands
president Vladimir Putin. I dokumentärserien som spänner över fyra timmar
samtalar de om allt från filmen ”Dr. Strangelove” till Ukraina. Stone följer
med till hockeyarenan, in i Kreml och blir guidad genom tsarpalatset.
Den som bara tittar passivt får ett
ganska bra intryck av presidenten. Han är ödmjuk, trevlig, ofta resonerande och
alltid ute efter samförstånd och dialog med sina partners. En sådan händelse
som annekteringen av Krim var i själva verket en folklig resning mot en
illegitim statskupp, vilket folkomröstningen som följde bekräftade.
Just den typen av
lögner i historieskrivningen blir förstås extra tydliga för den som på förhand
är förberedd på Stones och Putins gemensamt uppbyggda Potemkin-kulisser.
Men här finns också
problemet med programmet. Även om de flesta säkert kan förstå att Putin skarvar
ibland blir alla påståenden som görs i förbifarten sammantaget en närmast
ogenomtränglig dimridå att försöka nå igenom. Halvsanningar blandas med rena
påhitt och konspiratoriska utfall - allt i en lågintensiv, malande ton. Putin
ifrågasätts sällan, och när det händer är det bara för att ge honom chansen att
förtydliga argumenten, innan Stone återgår till att nicka instämmande.
För en vanlig
tittare blir det helt enkelt enormt svårt att veta vad som är sant och vad som
är desinformation.
SVT motiverar
publiceringen med att de sänt fyra minuters problematiserande intervju med
utrikeskorrespondent Bert Sundström före det första avsnittet (sändes 13/8).
Dessutom har de vid andra tillfällen visat ”otroligt mycket kritiska filmer om
Putin och ryska staten”, som Axel Arnö, projektledare på SVT uttrycker det.
Det räcker inte för
att försvara en sådan här utsändning. Dels finns det inga garantier för att de
tittare som ser Oliver Stones dokumentär sett det inledande introt eller några
andra, mer kritiska inslag. Dels klingar påståendet tomt. I december 2016
visade SVT:s Dokument utifrån filmen ”Rysslands återkomst”, som fick kritik för
att på ett liknande sätt framföra ryska propagandamyter om tiden efter
Sovjetunionens fall. Och våren 2017 visades ”Ukraina: revolutionens mörka sida”
som för fram konspirationsteorier om USA:s stöd till fascister under
Majdan-revolutionen 2013. Bara genom de två exemplen borde den Putin-vänliga
kvoten vara fylld, om det nu fanns en sådan.
Men framför allt borde SVT inse att sanning
och journalistisk faktagranskning inte ska vara föremål för resonemang av typen
”å ena sidan, å andra sidan”.” Putin enligt Oliver Stone” är ett dåligt och
bedrägligt verk som borde ha kastats i papperskorgen. Istället har SVT ännu en
gång gjort sig till megafon för den ryska propagandamaskinen.
