måndag 31 augusti 2020

Why Navalny may not be a friend of the West

https://www.spectator.co.uk/article/why-navalny-may-not-be-a-friend-of-the-west

31 August 2020

At first glance, Alexei Navalny seems like exactly the sort of man the West would want to sit in the Kremlin. He’s anti-corruption, anti-oligarchy, anti-ballot rigging and – most importantly – anti-Putin. Many in the West believe his election would result in a seismic shift in Russian foreign policy – and perhaps even lead to historically unprecedented positive relations with Moscow.

The Western media have certainly reinforced this idea, as they’ve reported on Navalny’s attempts to break Putin's stranglehold on Russia and the many moves to silence him with a series of arrests, assaults, and poisonings – the most recent of which led to his hospitalisation last week. Perhaps influenced by the fact that many of those targeted by the Kremlin in the past (such as Boris Berezovsky, Anna Politkovskaya, Sergei Skripal, Sergei Magnitsky, and Alexander Litvinenko) have had pro-Western sympathies, the media have been keen to portray Navalny in a similar light. But while the coverage of Navalny as an anti-corruption and pro-democratic crusader is generally accurate, its implication that Putin's worst enemy would become the West's new best friend is definitely not.

Navalny has never, for instance, made any attempt to hide his Russian nationalist sympathies. In 2006, he openly said the Russian March (an ultra-nationalist, far-right demonstration) should take place, and a year later he founded a political organisation, The People, which aligned with the openly nationalist Great Russia and Movement Against Illegal Immigration movements. The Kremlin often attempts to discredit its internal opponents by claiming they are agents of the West. They have not been able to do this with Navalny, even though he briefly attended Yale university.

Navalny is not aligned with the West either when it comes to Russian military interventions. In 2008, conflict broke out in the Caucasus after Georgia sought to prevent Russian-backed separatists in the regions of South Ossetia and Abkhazia seceding from the country. After intervening to expel Georgian forces from the region, the Russian military then invaded Georgia proper. Tbilisi was bombed and Russian troops only halted their advance 20 miles from the city limits.

Since its independence from the Soviet Union, Georgia has been a staunch Western ally, contributing thousands of troops to Nato operations in both Afghanistan and Iraq. Navalny, though, did not support the West in the conflict. Not only did he back the invasion, he also called for the expulsion of Georgian people from Russia and called them ‘rodents’ (grizuni) – a common ethnic slur used by Russian nationalists. Although Navalny later said that he regretted his use of the racial insult, he does not appear to have changed his stance on the independence of South Ossetia and Abkhazia – territories recognised as integral parts of Georgia by the international community, with the obvious exception of Russia.

Georgia is not the only post-Soviet state where Navalny supports pro-Russian separatist movements. While Transnistria and Crimea are internationally recognised as belonging to Moldova and Ukraine respectively, in both cases Navalny has affirmed his support for pro-Russian movements. Indeed, in an interview with Ekho Moskvy, Navalny claimed that he would not return Crimea to Ukraine if he became President, and advised Ukrainians ‘not to deceive themselves [that Crimea is not part of Russia]’. He also said he did not see a difference between Ukrainians and Russians, a pan-Slavic trope common to ultra-nationalist Russians, and one that has been used on a number of occasions to justify Russia's military activities in the near abroad.

If Navalny is ever suspicious of Russian foreign interventionism it’s usually for economic rather than moral reasons. Navalny believes that the money used to fund wars in Ukraine and Syria could have been better spent on improving the lives of those at home.

Were Navalny or his party to ever win power, it is doubtless that the lives of the Russian people would improve exponentially. But by his own admission, Navalny is a 'democratic nationalist'. Given his demonstrable hostility to former Soviet states turning their eyes westward, and his many public expressions of Russian nationalism, a thawing of relations between Moscow and the West would not necessarily follow the ascendancy of a Navalny-led administration.

Tim Ogden

torsdag 27 augusti 2020

Riksföreningen Sverigekontakts ryska cancertumör


  ”Sverigekontakt är en förening med medlemmar över hela världen som är förenade i sitt intresse för Sverige, svenskt språk och svensk kultur. Sverigekontakt är en ideell organisation med ursprungligt ändamål att hjälpa svenskar och svenskättlingar i utlandet att bevara kontakten med Sverige, det svenska språket och kulturen. Sverigekontakts verksamhet är numera framför allt inriktad på att främja det svenska språket i världen.”  
Jag undrar hur det kommer sig att Riksföreningen Sverigekontakt numera främjar också rysk propaganda på sin tidnings sidor.

  För 3 år sedan skrev jag redan om en viss Julia Antonova Andersson som är Riksföreningen Sverigekontakts ryska cancertumör:

Ryskt hybridkrig: Rysk propagandainfiltratör i Riksföreningen Sverigekontakt

Hon fortsätter att skriva för Sverigekontakts tidning artiklar som i de flesta fall inte är relaterade till svenska språket eller svensk kultur. Det handlar om rena rama ryska propagandan. Därutöver smyckar tidningens redaktion alla hennes artiklar med en stalinistisk symbol – sovjetisk röd stjärna. Genom denna symbol kränker Sverigekontakt miljontals människor som föll offer för den sovjetiska regimen.
Antonova Anderssons skriverier kan man hitta i Sverigekontakts tidningsarkiv.

 ”Föreningen Sverigekontakt har H.M. Konung Carl XVI Gustaf som beskyddare”. Jag tror att den borde ansöka om bidrag från Lubjanka.

Sven Svensson

söndag 23 augusti 2020

SR: Cypern säljer "gyllene pass" till personer som fritt vill röra sig inom EU - bland köparna finns ryska oligarker

https://svenska.yle.fi/artikel/2020/08/23/sr-cypern-saljer-gyllene-pass-till-personer-som-fritt-vill-rora-sig-inom-eu-bland

23 augusti 2020

Sveriges Radio rapporterar om en ny stor läcka som avslöjar EU-landet Cyperns omfattande handel med pass - "gyllene pass", som de kallas.

Ekot kan tillsammans med tv-bolaget Al Jazira och det svenska Utrikespolitiska institutet avslöja att Cypern mellan åren 2017 och 2019 ska ha sålt minst 2 500 "gyllene pass" till personer som betecknas som "högriskindivider".

Bland köparna finns ryska oligarker, kinesiska affärsmän och andra personer som är dömda eller misstänkta för korruption och penningtvätt.

För omkring två miljoner euro har personerna kunnat köpa ett cypriotiskt pass som gett dem rätt att bli EU-medborgare. Passen gör det möjligt för de här personerna att fritt resa och leva i EU.

Enligt läckan finns bland annat namn på omkring 1 000 högt uppsatta ryska medborgare med "starka kopplingar till Kreml". Också en medlem av familjen bin Laden ska ha köpt ett pass.

Passförsäljningen innebär risk för alla EU-länder

Enligt Björn Fägersten vid Utrikespolitiska institutet i Sverige innebär handeln av pass en risk för alla EU-länder.

- I och med att EU inte är starkare än den svagaste länken så kan ju det här bli en sorts trojansk häst. Personer som aldrig hade varit i fråga för att få uppehållstillstånd i ett land kan nu få det i ett annat land, säger Björn Fägersten.

Cyperns inrikesminister Nicos Nouris har kommenterat avslöjandet via brev. Han skriver så här:

– Samtliga pass har utfärdats i enlighet med de regler som gällde vid den tidpunkten. Så sent som i juli i år har vi skärpt reglerna kring passförsäljningen. Förfarandet strider inte mot vare sig cypriotiska eller europeiska regler.

Malta har sin egen passfabrik

Malta införde år 2014 ett program för att locka till sig utländska investerare och förmögna inflyttare, som i gengäld fick ett maltesiskt pass.

För att uppfylla kraven skulle de placera 650 000 euro i en nationell fond, köpa aktier i maltesiska bolag för 150 000 euro och köpa egendom på Malta för minst 350 000 euro.

Totalt blev priset för ett pass över en miljon euro. Senare verkar kraven ha luckrats upp - i dag torde 650 000 euro räcka för ett europeiskt medborgarskap, utfärdat på Malta.

En person som i Finland uppmärksammats för sitt maltesiska pass är den ryske affärsmannen Pavel Melnikov, som ägde stora fastigheter i Åbolands skärgård - Airiston Helmi.

Sedermera avvecklades företaget. Fastigheterna såldes och skulderna betalades, men kvar finns brottsmisstankar om bland annat penningtvätt.