21 januari 2016
Det är inte bara nya
försyndelser som annekteringen av Krim, kriget i Östra Ukraina, bombingarna av
andra rebellgrupper än Daesh i Syrien och nedmonteringen av rättsamhället i
Ryssland som gör att Rysslands president Vladimir Putin närmar sig pariastatus.
När BBC nu rapporterar om slutsatserna i
utredningen av mordet på avhopparen Alexander Litvinenko 2006 så är det gamla
försyndelser som kommer ikapp Putin i för Ryssland sämsta tänkbara läge.
Målet med
Syrienkampanjen var förutom att rädda Assad att försöka bli mer accepterad i
väst kunna rulla tillbaka sanktionerna efter Krimkrisen. Det målet
misslyckades.
När nu Litvinenko
ger igen från andra sidan graven så biter det. Litvinenko dog i London på ett
sätt som för tankarna till en dålig Bondfilm. Han förgiftades av radioaktivt
polonium-210 som han fick i sig genom att dricka te. Enligt den offentliga
utredningen så är det troligt att mordet godkändes av Rysslands president
Putin.
Litvinenko pekade på
sin dödsbädd ut Putin som ansvarig, efter en lång fejd och Litvinenkos avhopp.
I den 300-sidor långa rapporten skriver ordföranden sir Robert Owen: "Med
beaktande av alla bevis och analyser tillgängliga så är min slutsats att
FSB-operationen att dlda Litvinenko troligen var godkänd av (FSB:s dåvarande
chef) Patrusjev och även president Putin":
När änkan Marina
Litvinenko mötte pressen krävde hon att Storbritannien inför sanktioner mot
Ryssland, i form av att utvisa alla ryska underrättelseofficerare, införa
ekonomiska sanktioner samt inreseförbud för en rad personer, inklusive
president Putin själv.
I vår väntar också
den andra delen av utredningen efter nedskjutningen av MH17, den väntas kunna
peka ut individuella ryska officerare som ansvariga för nedskjutningen av det
malaysiska passagerarflygplanet.
Litvinenkoutredningen
kommer också samtidigt som förre FSB-översten Igor Girkin erkänner att han i
Slovyansk 2014 avrättade folk med stöd av
lagstfitning som återuppväckts från Stalins 1941.
Sammantaget
förstärker det här bilden av ett Ryssland som bokstavligen är beredd att gå
över gränsen för att nå sina mål och där idealet är tider som vi trodde att vi
lagt bakom oss.
