Moscow Creating Military Units It Would Need to Invade Baltic Countries, Shtepa Says

http://upnorth.eu/moscow-creating-military-units-it-would-need-to-invade-baltic-countries-shtepa-says

May 31, 2016

It is always risky to derive intentions from capacities, but Moscow’s moves to create new military units opposite the Baltic states suggests that the Kremlin now has the capacity to invade Estonia, Latvia and Lithuania, something that seems absurd to the West but may not to those who live in Vladimir Putin’s “alternate reality.”

In a commentary in today’s “Postimees,” Vadim Shtepa, a Karelian regionalist now living in exile in Estonia, says that 20 years ago it would have appeared ridiculous to talk about any Russian invasion of the Baltic countries. Russia accepted their independence and sought to develop good relations.

“the new unit is capable of leveling the threat from the side of the Baltic countries,” adding that “the new Russian divisions will become the hammer which will crush any defense” they might think to offer.

But today, he says, it appears “history is repeating itself. Putin’s Russia ever more conceives of itself as the literal continuation of the USSR with that state’s attempts to dictate its will to other countries. And if these countries conduct an independent policy, they aren’t protected from suffering Russian military invasions,” be in Prague in 1968 or Ukraine now.

And this Soviet restorationism is not just at the level of rhetoric but also at the level of institutional practice. In 2015, Moscow recreated the First Guards Tank Army, which had existed in the USSR between 1943 and 1991 and in the Russian forces until 1999. That force is clearly available for use against the Baltic countries.

On May 11, Shtepa notes, Moscow’s Zvezda television channel reported that “the new unit is capable of leveling the threat from the side of the Baltic countries,” adding that “the new Russian divisions will become the hammer which will crush any defense” they might think to offer.

This army includes, according to Russian officials, “no fewer than 500 to 600 tanks, 600 to 800 armored personal carriers, 300 to 400 pieces of field artillery, and 35,000 to 50,000 soldiers.” More, these officials say that it is being equipped with the most modern versions of all weapons Moscow now has.

Russian writers like Viktor Murakhovsky have sought to reassure the Baltic people that they have nothing to fear from this division as it is primarily located near Moscow. But another Russian expert has pointed out that it could be moved forward to the Baltic borders very quickly if the Kremlin decided to act.

And as Aleksandr Golts of “Yezhednevny zhurnal” has put it: Moscow has “really approached to a turning point in its relations with the surrounding world. Now, no one in the West discusses whether Russia has aggressive intentions; instead, all discuss how it will realize these plans.”

And Golts adds: many Russian commanders say that as soon as it is organized, “the first guards tank army will take the Baltics.” Other experts based in the West concur and point to some the special units (citing this) that have been created within that army which would be of use only in an aggressive campaign.

And the creation of that Russian army is not the only such institutional change in Russian military forces: Earlier this month, Russian commanders announced the formation of a new army corps in Kaliningrad. It is under the command of Maj.Gen.Yury Yarovitsky who earlier was deputy chief of staff of the First Guards Tank Army.

Those who dismiss the possibility of a Russian move against the Baltic countries often cite the fact that the three are members of NATO. For them, such an invasion is as impossible as was the Anschluss of Crimea three years ago. And they forget the conclusion of some that the West is not “prepared to die for Narva”.

“From a rational point of view,” Shtepa says, any Russian invasion would be ridiculous, especially now that there is a trip wire of NATO forces in the three Baltic countries. But rationality may not be in play here. As Angela Merkel has pointed out, Putin lives in “a different reality” and apparently a majority of Russians do as well.

And thus tragedies are possible, he suggests. Years ago, Yevgeny Yevtushenko asked in a poem “Do the Russians want war?” Then, no one did, but today, Shtepa points out, “the Russian hurrah patriotic publicists answer this question in the affirmative: ‘Russia is ready for the coming cataclysms, for a Major War.’”

Given such attitudes, one can only assume that the Kremlin is prepared to launch one, even if when and where remain unclear – and the only reasonable approach is to keep track of Russia’s development of its capacities as an indication of what it is thinking about now and may very well do, however “absurd” that may be.

Republished from Window on Eurasia

Ukraine's Foreign Fighters Battle for Citizenship

Ukraina dömer ryska soldater till långa fängelsestraff

http://svenska.yle.fi/artikel/2016/04/18/ukraina-domer-ryska-soldater-till-langa-fangelsestraff

18 april 2016

En domstol i Kiev dömde på måndagen två ryska soldater till 14 år i fängelse för terrorbrott och för krigföring på ukrainsk mark. De två är värdefulla spelbrickor för Ukraina.

Kapten Jevgenij Jerofejev och sergeant Aleksandr Aleksandrov skottskadades och tillfångatogs i östra Ukraina i maj i fjol.

Männen själva uppgav inför rättegången att de ingick i den ryska militära säkerhetstjänsten GRU och att de var i östra Ukraina på spaningsuppdrag. Det medgivandet har de senare tagit tillbaka.

Domstolen i Kiev anser alltså att de utfört terrorbrott och varit delaktiga i aggressivt krig i Ukraina.

Ryssland har hela tiden förnekat att ryska trupper opererat i Ukraina och hävdat att de två männen hade lämnat aktiv militärtjänst och deltog i kriget i Ukraina som så kallade "frivilliga".

Ukraina har redan tidigare låtit förstå att de två ryssarna kan bli frigivna i utbyte mot den ukrainska helikopterpiloten Nadija Savtjenko som har dömts till ett 22 år långt fängelsestraff i Ryssland.

Jerofejev och Aleksandrov är värdefulla spelbrickor för Ukraina i spelet om Savtjenko som numera är nationalhjälte i Ukraina.

Putin-Experte enthüllt: Putin steuert Geheim-Truppe in Deutschland!

www.bild.de/politik/inland/wladimir-putin/hat-geheime-armee-in-deutschland-45297646.bild.html

10. April 2016

Es ist der Alptraum jeder Regierung: feindliche Kämpfer als Schläfer im eigenen Land. Saboteure, Provokateure, die auf den Einsatzbefehl warten.

Für Deutschland nur Fiktion?

NEIN: WIRKLICHKEIT!

Kreml-Führer Wladimir Putin (63) hat eine Art Untergrund-Truppe in Deutschland und anderen Staaten im Westen aufgebaut! Das belegen Recherchen des Buchautors und Putin-Biographen Boris Reitschuster (44) und weitere Informationen, die BILD vorliegen.

Reitschuster hat für sein neues Buch „Putins verdeckter Krieg“ (ab 15. April bei Econ) u. a. die Studie eines westeuropäischen Geheimdienstes ausgewertet.

Demnach hat Kreml-Führer und Ex-Geheimdienstchef Putin direkten Zugriff auf ein Elite-Kämpfer-Netzwerk im Westen. Kernstück: Kampfsportschulen, in denen die russische Kampfsporttechnik „Systema“ trainiert wird: die Zweikampf- und Tötungs-Ausbildung der ehemals sowjetischen und heute russischen Spezial-Kommandos.

In den Systema-Schulen trainieren in der Masse normale Sportler. DOCH: Im Hintergrund sollen der russische Militärgeheimdienst GRU und die russischen Luftlandetruppen (Spezialeinheit „WDW“) die Strippen ziehen.

Für Autor Reitschuster, steht fest: „Diese Kampftruppe im Feindesland ist eine tragende Säule in Putins verdecktem Krieg gegen den Westen.“

Westliche Geheimdienste haben im Vorjahr allein in Deutschland rund 300 Männer identifiziert, die den geheimen Systema-Strukturen zugerechnet werden. Zu ihnen sollen auch einzelne Soldaten, Polizisten, Justizangestellte und Angehörige der deutschen Polizei- und Armee-Eliteeinheiten GSG 9 und KSK gehören, die den Geheimdiensten namentlich bekannt sind.

Systema-Gruppen halten inzwischen „regelrechte Manöver im Schweizer Hochgebirge ab, agieren über Grenzen hinweg; auch in Tschechien sind sie kräftig am Üben“, zitiert Reitschuster aus einem Geheimdienst-Dossier. Verbunden seien sie mit Kosaken-Vereinen und russischen Rockern („Nachtwölfe“).

Ziele der „Aktion Systema“ sind laut der Analyse des westlichen Geheimdienstes:

► „Herbeiführen von Unruhen und Verunsicherung im Zielgebiet“
►„Multiplizieren der Streitmacht durch die unerkannte Kommandogruppe“
► Anwerben „künftiger Eliten“
► In Zielländern politische und gesellschaftliche Prozesse „zu verzerren“
► „Nicht-demokratische Vorstellungen zu vermitteln“

Aktiv sind die Gruppen nach BILD-Informationen schon bei der Reichsbürger-Bewegung, Pegida und deren Ablegern und bei gezielten Desinformations-Kampagnen unter Rußland-Deutschen.

Wer sich auf die Zusammenarbeit mit den Kreml-Gruppen einlasse, so Autor Reitschuster, den schicke Systema regelmäßig nach Rußland. Offiziell ist von einer „Fortbildung“ dort die Rede.

Tatsächlich wird in Moskau dann auch „fortgebildet“. „Die Fortbildung erfolgt an der Waffe, mit Sprengstoff und im Fach Diversion, also Sabotage.“

Russische Oppositionelle in der Ukraine: Statt Asyl droht die Auslieferung

Tut kaum etwas für russische Oppositionelle in seinem Land: der ukrainische Präsident Petro Poroschenko. 

www.taz.de/Russische-Oppositionelle-in-der-Ukraine/!5270863

2. Februar 2016

KIEW taz | „Hört auf meinen Rat“, wendet sich der russische Asylbewerber Pjotr Ljubtschenkow aus dem südukrainischen Odessa an die russische Opposition. „Wenn ihr aus Rußland rauswollt, kommt auf keinen Fall in die Ukraine. Hier seid ihr nicht sicher.“

Ljubtschenkow wird in Rußland unter anderem vorgeworfen, eine Demonstration für mehr Autonomie im Kuban-Gebiet im russischen Nordkaukasus mitorganisiert zu haben. Seit seiner Flucht aus Rußland im Juni 2014 lebt er in der Ukraine. Seine Mitstreiterin, Darja Poljudowa, die in Rußland geblieben war, hatte weniger Glück. Sie wurde im Dezember zu zwei Jahren Lager verurteilt.

Nun fürchtet der Psychologe, der in Rußland die Maidan-Bewegung unterstützt hatte, eine Auslieferung nach Rußland. Die Migrationsbehörden von Odessa hatten seinen Asylantrag abgelehnt. In Rußland, einem demokratischen Rechtsstaat, hätte der Kläger keine Gefahren für Leib oder Leben zu befürchten, hatten Mitarbeiterinnen der Migrationsbehörde im Februar 2015 vor Gericht ihren ablehnenden Bescheid begründet.

Das Gericht sah dies anders und forderte die Behörde auf, den Asylantrag erneut zu prüfen. „Und diese Prüfung zieht sich nun schon fast ein Jahr hin“, berichtet Ljubtschenkow der taz. Vor einigen Wochen habe Rußland ein Auslieferungsgesuch gestellt. Nun könne man ihn jederzeit in Auslieferungshaft nehmen.

Nur neun positive Bescheide

Ljubtschenkow ist nicht der einzige russische Oppositionelle, der in die Ukraine geflohen ist. 2014 hatten 130 russische Staatsbürger Asyl in der Ukraine beantragt, 2015 wurden 86 Asylanträge gestellt. Doch nur insgesamt neun Anträge waren positiv beschieden worden.

Wie dringend Asyl für viele der 143.000 in der Ukraine lebenden russischen Staatsbürger ist, zeigt auch der Fall eines Angestellten der Migrationsbehörde, der einem Kollegen 5.000 Dollar an Bestechungsgeldern bezahlt hat, damit dieser einen russischen Staatsbürger als Flüchtling anerkennt. Nun drohen dem Beamten acht Jahre Haft wegen Bestechung.

Auch Olga Kurnosowa aus St. Petersburg, die auf Aktionen der russischen Opposition immer wieder „In Kiew sind unsere Brüder, in Moskau ist die Junta“ skandiert hatte, weiß nicht, wie es mit ihrem Aufenthaltsstatus weitergehen wird. Nach mehrfachen Besuchen von der Polizei und Hausdurchsuchungen war die Mitbegründerin des „Solidaritätskomitees Maidan“ 2015 nach Kiew geflohen. So wie Ljubtschenko müsse sie sich von ukrainischen Migrationsbeamten sagen lassen, daß Rußland ein demokratischer Rechtsstaat sei, so Kurnosowa zur taz.

„Das russisch-ukrainische Auslieferungsabkommen ist nach wie vor gültig. Bei einer Auslieferung müssen die Behörden nicht einmal Interpol einschalten“, sagt Pjotr Ljubtschenkow.

Genfer Flüchtlingskonvention verletzt

Auch die Migrationsbeauftragte der russischen Menschenrechtsorganisation „Memorial“, Swetlana Gannuschkina, ist besorgt. Die Ukraine habe auch nach dem Sturz von Wiktor Janukowitsch, zwischen März und Dezember 2014, zwanzig Personen an Rußland ausgeliefert. Eine Auslieferung nach Rußland, so Gannuschkina, wo es keine unabhängigen Gerichte gebe und Folter praktiziert werde, sei eine Verletzung der Genfer Flüchtlingskonvention.

Der ukrainische Präsident Petro Poroschenko, der sich am Montag dieser Woche zu Gesprächen mit Bundeskanzlerin Angela Merkel in Berlin traf, hatte mehrfach eine Liberalisierung der Asylgesetzgebung für russische Oppositionelle versprochen. Doch derzeit ist nichts dergleichen in Sicht.

Bernhard Clasen

Journalist, Übersetzer und Dolmetscher für russisch

Ryskt plan jagade svenskt plan över Östersjön

http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/21/ryskt-plan-jagade-svenskt-plan-over-ostersjon

21 januari 2016

Ett ryskt stridsplan av typen SU-27 jagade förra veckan ett svenskt stridsledningsplan över Östersjön, nära den danska ön Bornholm.

Den svenska försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén informerade på torsdagen den svenska riksdagens försvarsutskott om incidenten, skriver Svenska Dagbladet.

Enligt Bydén rörde det sig om ett avvikande beteende från det ryska stridsflyget på en sådan nivå att den svenska försvarsmakten beslöt att incidenten skulle offentliggöras.

Det normala vid liknande situationer är att det sker en identifiering av det andra landets flygplan och att insatsen därefter avbryts. Men i det här fallet valde det ryska stridsflyget att fortsätta att följa efter det svenska stridsledningsplanet ASC 890, enligt SvD.

Svenska stridsplan kom till undsättning

Två stycken Jas Gripen-plan som befann sig i luften kom snabbt till undsättning.

De svenska planen rörde sig mot det ryska flygplanet och markerade att det svenska försvaret hade noterat vad som hände och att det hade kontroll över situationen.

Det ryska planet avbröt då och försvann, skriver Svenska Dagbladet.

ASC 890 är ett spanings- och ledningsplan (Airborne surveillance control), utrustat med avancerade radarsystem för att upptäcka mål på långa avstånd.

Incidenter allt vanligare

Under de senaste åren har incidenter mellan ryska och svenska plan blivit allt vanligare.

Enligt Sverige har det ryska uppträdandet blivit mer provocerande med ökad risk för att någonting mer allvarligt kan inträffa.

Ryssland har inte ännu kommenterat uppgifterna.

Litvinenko slår tillbaka mot Putin från andra sidan graven

www.helahalsingland.se/opinion/ledare/litvinenko-slar-tillbaka-mot-putin-fran-andra-sidan-graven

21 januari 2016

Det är inte bara nya försyndelser som annekteringen av Krim, kriget i Östra Ukraina, bombingarna av andra rebellgrupper än Daesh i Syrien och nedmonteringen av rättsamhället i Ryssland som gör att Rysslands president Vladimir Putin närmar sig pariastatus.

Läs hela Litvinenkorapporten här!

När BBC nu rapporterar om slutsatserna i utredningen av mordet på avhopparen Alexander Litvinenko 2006 så är det gamla försyndelser som kommer ikapp Putin i för Ryssland sämsta tänkbara läge.

Målet med Syrienkampanjen var förutom att rädda Assad att försöka bli mer accepterad i väst kunna rulla tillbaka sanktionerna efter Krimkrisen. Det målet misslyckades.

Läs även: Oops, Linderborg did it again

När nu Litvinenko ger igen från andra sidan graven så biter det. Litvinenko dog i London på ett sätt som för tankarna till en dålig Bondfilm. Han förgiftades av radioaktivt polonium-210 som han fick i sig genom att dricka te. Enligt den offentliga utredningen så är det troligt att mordet godkändes av Rysslands president Putin.

Litvinenko pekade på sin dödsbädd ut Putin som ansvarig, efter en lång fejd och Litvinenkos avhopp. I den 300-sidor långa rapporten skriver ordföranden sir Robert Owen: "Med beaktande av alla bevis och analyser tillgängliga så är min slutsats att FSB-operationen att dlda Litvinenko troligen var godkänd av (FSB:s dåvarande chef) Patrusjev och även president Putin":

När änkan Marina Litvinenko mötte pressen krävde hon att Storbritannien inför sanktioner mot Ryssland, i form av att utvisa alla ryska underrättelseofficerare, införa ekonomiska sanktioner samt inreseförbud för en rad personer, inklusive president Putin själv.

I vår väntar också den andra delen av utredningen efter nedskjutningen av MH17, den väntas kunna peka ut individuella ryska officerare som ansvariga för nedskjutningen av det malaysiska passagerarflygplanet.

Litvinenkoutredningen kommer också samtidigt som förre FSB-översten Igor Girkin erkänner att han i Slovyansk 2014 avrättade folk med stöd av lagstfitning som återuppväckts från Stalins 1941.

Sammantaget förstärker det här bilden av ett Ryssland som bokstavligen är beredd att gå över gränsen för att nå sina mål och där idealet är tider som vi trodde att vi lagt bakom oss.

Alexander Litvinenko Was Killed ‘for Calling Putin a Pedophile’

www.thedailybeast.com/articles/2016/01/21/alexander-litvinenko-was-killed-killed-for-calling-putin-a-pedophile.html

January 21, 2016

Russia’s president destroyed video of himself having sex with children, an ex-KGB spy claimed. Now a British inquiry has found that the Kremlin leader ‘probably approved’ assassinating him for it.

LONDON — A prominent Russian dissident was assassinated in London with a deadly dose of radioactive poison because he had claimed that Vladimir Putin was a pedophile, according to an independent British inquiry.

The hit was “probably” carried out on the personal orders of the Russian president.

The allegation—that Putin had used his position as head of the Russian intelligence service to destroy video evidence of himself having sex with underage boys—was “the climax” of an increasingly bitter personal feud between Alexander Litvinenko and the Kremlin leader.

Sir Robert Owen, a retired High Court judge, found that this personal animosity, combined with Litvinenko’s continued criticism of the Kremlin and the FSB, of which he was once a senior member, was the motive behind his brazen murder in a Mayfair hotel via a pot of green tea laced with the radioactive isotope polonium-210 in November 2006.

“The FSB operation to kill Mr. Litvinenko was probably approved by Mr. Patrrushev, then head of the FSB, and also by President Putin,” Owen told the Royal Courts of Justice on Thursday.

“There was undoubtedly a personal dimension to the antagonism between Mr. Litvinenko on the one hand and President Putin on the other,” he wrote in his report. “Mr. Litvinenko made repeated highly personal attacks on President Putin culminating in the allegation of pedophillia in July 2006.”

The claim was made in an article on the Chechen separatist website Chechenpress shortly after Putin was filmed lifting the T-shirt and kissing the stomach of a young boy at the Kremlin.

Litvinenko claimed this display of affection was the first public sign of a secret that had long been known by some within the KGB. He said Putin had been denied a place in the foreign intelligence division as a young recruit “because, shortly before his graduation, his bosses learned that Putin was a pedophile.”

“Many years later, when Putin became the FSB director and was preparing for the presidency, he began to seek and destroy any compromising materials,” Litvinenko wrote. “Among other things, Putin found videotapes in the FSB Internal Security directorate, which showed him making sex with some underage boys.”

Thursday’s announcement has been 10 years in the making. The British government rebuffed Marina Litvinenko’s pleas for an inquiry into her husband’s assassination for eight years because diplomats feared that London’s improving relationship with Moscow would be severely damaged.

A secret letter written to Owen by the Home Secretary Theresa May in 2013 explained why no inquest had been allowed. “It is true that international relations have been a factor in the government’s decision-making,” she admitted.

The government would change its mind a year later, when Russia’s conflict with Ukraine and the shooting down of passenger jet MH17 ended diplomatic niceties.

The explosive conclusion of the report will do little to calm relations between the nations, even though Owen stops short of saying he has conclusive proof that Putin ordered the hit directly.

The inquiry heard that two Russians, Andrei Lugovoy and Dmitry Kovtun, carried out the killing a few yards from the U.S. embassy in London by pouring polonium 210 into a pot of tea they offered to the former Russian spy.

Neither man still worked for the Russian state directly — Lugovoy had left the FSB and Kovtun was no longer employed by the Army. But Owen quoted an old Russian saying in his 300-page report: “There is no such thing as a former KGB man.”

Putin beskylls för mordet på Litvinenko

http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/21/putin-beskylls-mordet-pa-litvinenko

21 januari 2016

President Vladimir Putin godkände "troligen" lönnmordet på den tidigare KGB- och FSB-agenten Aleksandr Litvinenko, enligt en officiell brittisk utredning som publicerades på torsdagen.

Litvinenko giftmördades 2006 i London efter att ha kommit på kant med Putin och flytt Ryssland tillsammans med sin familj år 2000.

Han fick den radioaktiva isotopen polonium-210 i sitt te på ett hotell.

Enligt den brittiska rapporten var Putin och Litvinenko antagonister. Putin och medlemmar av hans administration hade motiv för att röja Litvinenko ur vägen, enligt rapporten.

Den ryska säkerhetstjänsten FSB (KGB:s efterträdare) anklagas för att ha arrangerat mordet.

- FSB-operationen att döda Litvinenko var troligen godkänd av Patrusjev och av president Putin, står det i rapporten som har sammanställts i ett år.

Mördarna var de tidigare KGB-männen Andrej Lugovoj och Dmitrij Kovtun, sade domaren Robert Owen som presenterade rapporten i London.

Litvinenko dog tre veckor efter att ha träffat de båda männen i London.

Lugovoj är i dag rysk parlamentsledamot för ärkenationalisten Vladimir Zjirinovskijs liberaldemokrater och driver ett privat företag i säkerhetsbranschen.

Han säger i en första kommentar till nyhetsbyrån Interfax att anklagelserna mot honom är absurda och ännu ett bevis på Storbritanniens antiryska hållning.

Kovtun och Lugovoj är barndomsvänner. Även Kovtun verkar i dag som affärsman i säkerhetsbranschen. Patrusjev är sekreterare i Putins nationella säkerhetsråd,

Litvinenkos änka Marina Litvinenko säger sig vara nöjd med utredningens slutsatser och kräver att Putin och Ryssland ska straffas med ytterligare sanktioner.

Det ryska utrikesministeriet avfärdade den brittiska Litvinenkorapportens slutsatser på torsdagen och betecknade utredningen som politiskt motiverad.

- Vi beklagar att det här helt kriminella fallet blivit politiserat och stört atmosfären i de bilaterala relationerna, sade ministeriets talesman.

Det officiella Ryssland har alltid förnekat inblandning i Litvinenkos död och har vägrat utlämna Lugovoj och Kovtun till Storbritannien för förhör.

Den brittiska inrikesministern Theresa May kallade mordet ett grovt och oacceptabelt brott mot internationell rätt.

Putin går till offensiv med fejkade nyheter

85 procent av ryssarna har fortfarande tv som viktigaste informationskälla, även om internet växer. Men bara 41 procent har förtroende för tv-mediet, vilket är runt hälften så stor andel som för sex år sedan.

www.dn.se/nyheter/varlden/putin-gar-till-offensiv-med-fejkade-nyheter

               

15 januari 2016

bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">

Lögnerna i ryska medier får bedömare i väst att se ett mönster. I europeiska huvudstäder grunnar man på nästa drag i ”propagandakriget” mot Moskva. DN reste till London och träffade en avhoppad rysk journalist som driver ett eget korståg mot sin gamla arbetsgivare.

För två år sedan satt han på en nyckelposition i statliga nyhetsbyrån Ria-Novosti. De utländska artiklar Alexej Kovaljov valde ut för översättning ingick bland annat i president Vladimir Putins dagliga läslista.

I dag driver han i stället ett korståg mot sin förra arbetsgivare. Kovaljovs blogg är inriktad på att avslöja lögnerna i ryska medier.

Läs mer: Åtta lögner som blev nyheter – och här är sanningen

– Det är så mycket lögner att jag bara har tid att peka på en bråkdel av dem. Och det handlar om stora medier, tv-kanaler som går ut till miljontals tittare, säger Kovaljov när jag träffar honom på ett kafé i London. Han är här på genomresa, på väg till Cypern där han ska övervintra med familjen.

 Mellan 15 000 och 60 000 läser varje inlägg i Alexej Kovaljovs regimkritiska blogg. Foto: Ingmar Nevéus.

– När jag kommer tillbaka till Moskva har jag ingen aning om.

Alla länder har oseriösa tidningar och tv-kanaler. Kommersiella och politiska hänsyn leder till sneda vinklar och okritisk rapportering. Och även de mest välrenommerade medier gör misstag.

Men mängden av falska påståenden i ryska medier de senaste åren – både de inhemska och de som är riktade utåt mot omvärlden – får många att se ett mönster och tala om desinformation som en del i ”hybridkrigföring”, med vilket menas ett krig där lögner är ett av vapnen i Kremls arsenal.

Detta skulle vara förklaringen till inslag och artiklar om att ukrainare korsfäster små barn och tvingar mammorna att se på när de dör, eller att amerikanska UD satsar på att destabilisera Ryssland med hjälp av homopropaganda. Bara för att nämna ett par exempel.

Tankesmedjor i väst är febrilt upptagna av propagandakriget och förslagen haglar om hur den ryska ”offensiven” ska motarbetas – med motpropaganda, ständiga rättelser eller största möjliga öppenhet.

I Bryssel har EU nyligen inrättat en ”insatsstyrka” på nio man som ska avslöja ryska medielögner. Estland planerar en ny, ryskspråkig tv-kanal som motvikt till Moskvakanalerna. Och i Ukraina finns sedan länge sajter som Stopfake, i stort sett helt inriktade på att hitta och rätta till desinformationen från det stora grannlandet.

Men även inom Ryssland finns många som har tröttnat på lögner och propaganda. Alexej Kovaljov är en av dem.

Mellan 15 000 och 60 000 läser varje inlägg i hans regimkritiska blogg, som bara har ett par månader på nacken. Den handlar uteslutande om lögner och fejkar i ryska medier.

Det kan vara historien om hur ”96 procent av New York Daily News läsare föredrar Putin framför Obama” – där ”läsarna” visade sig vara ryska nättroll. Eller om hur tv-kanalen RT blåser upp sina egna tittarsiffror.

– Det började med några inlägg på Facebook. Ett par saker blev virala. Så jag startade en egen blogg och det hela har växt, uppenbarligen finns det ett stort intresse. Jag blir överöst med erbjudanden från folk som vill jobba för bloggen, men tills vidare kör jag ensam, säger han.

Vladimir Putin tillsammans med Margarita Simonjan, chef för propagandaapparaten Rossija Segodnja, som innefattar såväl nyhetsbyrån Ria-Novosti som den engelskspråkiga tv-kanalen RT. Till vänster Putins vice stabschef Alexej Gromov. Foto: Michail Klimenyev/AFP

Kovaljovs kamp mot propagandan är delvis personlig. För honom finns ett tydligt datum då hans arbetsplats Ria-Novosti förstördes, och en specifik person som symboliserar vad som hände: Margarita Simonjan, sedan 31 december 2013 chef för Rossija Segodnja, den enorma propagandaapparat som innefattar såväl resterna av nyhetsbyrån Ria-Novosti som den engelskspråkiga tv-kanalen RT.

– Det låter som en konspirationsteori, men tajmningen är ingen slump. Det började när demonstrationerna startade i Kiev sent 2013, just då skrev Putin på ordern att likvidera Ria-Novosti. Tre månader senare hade vi tagits över av Kremllojalisterna under ledning av Simonjan och Dmitrij Kiseljov.

Kiseljov är tv-ankaret som blev högste chef för den sammanslagna mediekoncernen, inklusive Sputnik news, en ny sajt på engelska och andra språk som ska föra ut ”Rysslands syn” på världen. Han är en sorts journalistikens Donald Trump och skapar rubriker med utspel som att Ryssland kan ”förvandla USA till radioaktivt damm” och att homosexuella mäns hjärtan bör brännas när de avlider.

Soldater i omärkta uniformer tog i mars 2014 över den ukrainska gränskontrollen i Sevastopol på Krim.  Foto: Vasiliy Batanov/AFP.

– När Kiseljov och Simonjan kom tog propagandan över snabbt. Fejkade nyheter, fejkade experter dök upp från ingenstans. För några år sedan fanns det en viss journalistisk standard. På Ria-Novosti kunde man inte publicera vilka lögner som helst – som att Putin är mer populär än Obama i USA. Du hade fått sparken som redaktör, säger Kovaljov.

– För mig personligen var det en skam, är det fortfarande. Mitt namn och min bild finns på hemsidan i arkivet, intill historier som inte har något med journalistik att göra.

Som utlänning i Ryssland möts man ofta av stor gästfrihet och vänligt intresse. Till skillnad från invånare i många andra stora länder förväxlar ryssarna sällan oss svenskar med schweizare, och jag har genom åren ofta blivit överöst med ganska initierade frågor om Sverige.

Men sedan ett par år förekommer också en annan reaktion när jag presenterar mig som svensk reporter.

– Svensk journalist? Jaha, när ska ni sluta ljuga om vad som händer här? Så kan det låta både i Ryssland och i det rebellkontrollerade östra Ukraina.

Det handlar förstås inte om personer som följer DN eller andra svenska medier. Frågan reflekterar i stället vad ryska medier rutinmässigt påstår, nämligen att medier i väst ljuger om Ryssland.

För några år sedan hamnade man ofta i diskussioner om vad som förenar oss. Nu tycks allt fler ryssar ha ett behov av att hitta skillnader mellan sitt samhälle och vårt – väst med sina ständiga gayparader och sin överdrivna tolerans mot muslimska invandrare, så som det rapporteras i statliga medier.

”Mitt problem med sådant som propagandakanalen RT är att det är jag och andra ryska skattebetalare som finansierar smörjan.”

Alexej Kovaljov, rysk journalist och bloggare

Det här ökade värnandet om det ryska – ökande nationalism om man så vill – speglas i en rad undersökningar. Till exempel svarade bara 18 procent i november ja på frågan om ”det som sker i Ryssland får mig att känna skam”. För tre år sedan var siffran nästan tre gånger så hög, då skämdes 52 procent över sitt land.

Och president Putins popularitet når ständigt nya rekordnivåer, under andra halvan av 2015 stadigt över 80 procent.

– Den stora vattendelaren är annekteringen av Krim. Men förändringarna i nationalistisk riktning inleddes redan under protestvågen vintern 2011–2012, säger Natalja Zorkaja, chef för den politiska avdelningen på det oberoende opinionsinstitutet Levada center.

85 procent av ryssarna har fortfarande tv som viktigaste informationskälla, även om internet växer. Zorkaja menar att tv-propagandan har ett avgörande inflytande:

– Det är därför opinionen förändras så snabbt ibland. En liten minoritet var för den militära inblandningen i Syrien i september, några veckor senare hade det växt till en majoritet.

Galina Pyszniak, påstått vittne av korsfästningen i Slovjansk.

Men även om opinionen är följsam innebär det inte att man alltid litar på vad man får höra i nyhetssändningarna. Bara 41 procent har förtroende för tv-mediet, vilket bara är runt hälften så stor andel som för sex år sedan.

Samma personer som frågar mig varför jag ljuger om Ryssland anser ofta att ryska medier också gör det. Men, som en rysk kollega uttryckte det med viss ironi: ”Folk föredrar våra egna lögner framför era.”

En som har ägnat mycket tid åt att beskriva det ryska informationslandskapet är Peter Pomerantsev, en brittisk journalist och författare med ryska rötter. Han kallar Putins regim ”postmodern diktatur” och menar att just propagandan är det som definierar dagens ryska styrelseskick.

– Det handlar om att kunna fortsätta vara en auktoritär regim i det tjugoförsta århundradet. Därför byter man ideologier och rör sig mycket fort hela tiden. Inget är på riktigt, Putin bryr sig varken om homosexuella eller konservativa familjevärderingar, säger Pomerantsev när vi träffas nära hans kontor i fashionabla Mayfair i London.

”Inget är sant och allting är möjligt” heter Pomerantsevs bok om sin tid som tv-producent i Moskva på 00-talet (på svenska våren 2016). Boken beskriver en galen värld av dokusåpor och oljemiljarder, men är samtidigt en analys av strategin bakom Kremls propagandakrig.

Hans tes är, enkelt uttryckt, att budskapet från Moskva inte som under Sovjeteran syftar till att övertyga någon. Det handlar i stället om att förvirra – att kasta ut så många ”sanningar” om vad som sker att ingen till slut tror på något.

– Kommer du ihåg videon som cirkulerade, om att ”USA behöver ett krig i Ukraina”? Den blev viral i Ryssland. Det var en röra av konspirationer. Som att de ryssar som manade till krig i själva verket jobbade för CIA. Eftersom CIA vill dra in Ryssland i krig, för att USA har en egen kris …

– Allt är planerat, av frimurare, av familjen Rotschild, av CIA, av själva Kreml. Till sist sitter du där och undrar vad du ska tro, säger Pomerantsev.

Budskapet passar inåt, till ryssar som i århundraden har fascinerats av konspirationsteorier. Men den finner också en publik i en postmodernt influerad västvärld där många sätter en stolthet i att tvivla på alla informationskällor.

Ta fallet med det nedskjutna malaysiska passagerarplanet sommaren 2014. I ryska medier presenterades en rad olika teorier, bland annat om att kraschen var ett misslyckat mordförsök på Putin, att ukrainska flygledare hade beordrat MH17 att styra in över stridsområdet eller att ett ukrainskt stridsplan sköt ner Boeingplanet från luften för att kunna skylla på Ryssland.

När den nederländska haverikommissionen i höstas till sist bekräftade det de flesta i väst trott från början – att planet sköts ner från marken av rebellerna med en rysk Bukmissil – var luften så full av versioner att många tvivlade. Och samtidigt med presentationen i Haag ordnade den ryska tillverkaren av missilerna en stor pressvisning i Moskva, med syftet att bevisa att någon rysk Buk inte kunde ha använts mot MH17.

Kanske är sanningen någonstans mittemellan, det är särskilt vi svenskar benägna att tro. Men här finns inget mittemellan.

Vad kan Kreml vinna på att förvirra oss i väst?

– Vi vet inte. Men i princip är det ju en vanlig taktik, att fördröja fienden med falsk information. Det finns i KGB-manualen, säger Pomerantsev.

I flera år var Alexej Kovaljov redaktör för Inosmi.ru, en undersajt till nyhetsbyrån Ria-Novosti som översatte artiklar från utländska medier om läget i Ryssland och världen. Det kunde vara saker ur tidningar som New York Times, Der Spiegel eller Le Monde.

Luftvärnsmissiler från datorspelet ”Battlefield”. Texten på sidan lyder ”Tracking Rainer”, på riktiga missiler står det ”Tracking Trainer”.

Redaktörerna på Ria förberedde också ett dagligt paket till presidentens administration, som också lästes av Putin själv, berättar Kovaljov.

– Sedan drog Alexej Gromov, Putins vice stabschef, i gång likvideringen av Ria-Novosti, och då sa vi att nu får ni inga utländska nyheter längre. Under ett tag fick jag konstiga telefonsamtal uppifrån som bad oss ”kolla vad finska medier skriver”, eller om det var franska …

– Vad de har för insyn i vad omvärlden säger i dag vet jag inte, de stannar väl kvar i sin egen bubbla.

Kovaljov fortsätter oförtrutet arbetet med sin blogg. Han tjänar inga pengar på den säger han, utan hankar sig fram med frilansuppdrag och översättningar.

Han är lite av en felfinnare och kritisk även mot medier i andra länder, som de brittiska tabloidtidningarna med sina braskande rubriker.

– Men mitt problem med sådant som propagandakanalen RT är att det är jag och andra ryska skattebetalare som finansierar smörjan. Jag tänker på min farfar som dog i fjol, som levde många år på sin magra pension, säger Kovaljov.

– Alldeles nyligen var det en kampanj på ryska Kanal 1 för att samla ved till gamla ute i byarna inför vintern. Det är skrämmande: i ett land som säljer miljarder fat olja har vi inte råd att hålla våra gamlingar varma.

Fakta. Hybridkrigföring

Hybridkrigföring är ett uttryck som har använts länge i militära kretsar, men som fick större spridning 2014, i samband med Rysslands annektering av den ukrainska halvön Krim och kriget i östra Ukraina.

Med hybridkrig menar man en kombination av metoder i en konflikt – allt från reguljär militär till specialförband, från it-angrepp till psykologisk krigföring, ofta stöd till separatister eller opposition i andra länder. Även traditionell diplomati kan ingå.

Inte minst information och propaganda anses spela en viktig roll i hybridkriget.

Som exempel nämns ofta just övertagandet av Krim. Här förnekade Moskva först att de soldater som dök upp på halvön i omärkta uniformer var ryska. Det talades om ”små gröna män” och ”artiga människor”. I ett senare skede erkände president Vladimir Putin att allt var planerat och skedde på hans order. De deltagande ryska militärerna fick medalj för sina insatser.

Ingmar Nevéus