10 februari 2013 kl
1:05
Redan 2006 kunde man
läsa om gängbrottsligheten i Landskrona, där främst albanska ungdomsgäng spred
skräck i befolkningen. I den första artikeln berättar Jesper, Anders och Erik
om att de blivit trakasserade och misshandlade i två års tid av samma gäng, men
att de inte vågar polisanmäla.
Jesper visar upp ett
otäckt blåmärke och berättar att flera killar sparkat på honom när han låg ner.
Den brutala misshandeln blev kulmen på ett par år av trakasserier, hot och våld
som Jesper och tiotalet kompisar blivit utsatta för av ett gäng på 50-talet
killar med invandrarbakgrund. De försöker provocera fram bråk dagligen genom
att skriva saker som ”svennejävlar” och ”vi ska knulla din
morsa!”, det känns som det aldrig tar slut, säger Erik. De berättar att
många ungdomar i deras ålder undviker att vistas på stan på kvällen av rädsla
för gängen.
I den andra artikeln
intervjuas Feriz och Pajtim, två gängmedlemmar som ger sin syn på saken. ”En
gång skallade jag en kille så att hans näsben gick av. Det kändes rätt, för
sedan snackade han inte lika mycket skit”, säger Feriz. De berättar
också om sina uppgörelser med andra gäng, dit de tar med sig basebollträn,
batonger, knogjärn och pepparspray.
”Tillsammans är vi
omkring 120 killar som slåss mot 50-60. Vårt mål är att ge dem så mycket stryk
att de aldrig mer vill göra upp med oss”, säger han.
Två organiserade gäng
beskrivs, bägge uteslutande bestående av Kosovoalbanska killar i tonåren, som
inspirerats av ungdomsgängen i Rosengård i Malmö. ”Många av oss ingick i
gäng som slogs mot serberna under kriget i Kosovo, så vi har våldet i blodet.
Det är därför som vi vågar göra så mycket saker och inte är rädda för något”,
säger han (Feriz). Pajtim håller med.
Gängen ger sig aldrig på en person för att den är svensk eller för den delen
invandrare, hävdar Feriz och Pajtim. Däremot om han eller hon snackar skit om
invandrare. När det gäller personrånen löper dock vem som helst, när som helst,
risk att falla offer för deras brutalitet. Hur många gånger som gängen har
slagit ned och rånat folk på märkesjackor, mobiltelefoner, plånböcker och andra
värdesaker kan de båda inte räkna till. De siktar in sig på ett ensamt offer
och gör det till syndabock.
”Vi får det att se
ut som att den personen råkar stöta till någon av oss. Då har vi en anledning
att gå på honom. Sedan omringar vi honom och slår och sparkar honom tills han
inte kämpar emot längre”, säger Feriz.
”Blir de skadade får
de skylla sig själva, för då är de svaga”, säger Pajtim.
Ungdomsgängen sysslar
också med väskryckningar och inbrott. Feriz berättar att de brukar vara sex
personer åt gången som slår till mot bland annat skolor, dagis och företag. Han
själv drar in omkring 2 000 kronor i månaden. Det mesta handlar han kläder för.
”Jag är ung men kan göra vad jag vill. Jag känner mig som en riktig
affärsman”. Förföljs av gäng – vågar inte polisanmäla och ”Vi
har våldet i blodet”
I september
fortsätter artikelserien
med bistra konstateranden; en 41-årig man blir sparkad i huvudet och rånad av
åtta-tio tonårskillar. Personalen på ett elevhem krävs på tusentals kronor för
att inredningen inte ska slås sönder. Ett skolarrangemang i Folkets Hus måste
bevakas av 13 polispatruller… Gängbrottsligheten i Landskrona inte bara
fortsätter, den ökar, skriver Helsingborgs Dagblad.
Lista över anmälda
gängbrott i Landskrona mars till september 2006: KLICKA HÄR
Hopp fram i tiden till 2012 och 2013
I slutet av 2012
misshandlades en väktare på Landskronas stadsbibliotek av en 16-åring som ingår
i ett ungdomsgäng med 13- till 16-åringar som brukar hänga på biblioteket för
att stöka och störa. Gänget tycks ha som nöje att dra runt i olika affärer och
skrika, välta omkull saker och bete sig allmänt illa. Väktaren fick uppsöka
vård och är sjukskriven. Väktare skadad vid gängbråk på biblioteket
Sedan en längre tid har
ungdomsgäng härjat på biblioteket i Landskrona och det var så stökigt att man
tvingades anlita en ordningsvakt. Ordningsvakten misshandlades dock av
ungdomsgänget med sparkar och slag. En 16-årig är misstänkt för våld mot
tjänsteman och ordningsvakten är sjukskriven. Nu har man anställt två
ordningsvakter, som av säkerhetsskäl vill vara anonyma när de pratar med
pressen. De fick nyligen avvisa tre killar som uppträdde högljutt och störande,
något som resulterade i högljudda svordomar och könsord kastade mot vakterna. Lugnt på bibblan med två ordningsvakter
I januari 2013 ställdes
samtliga stadsbussar i Landskrona in trafiken efter att två bussar som kört i
området kring Koppargården blivit utsatta för beskjutning. Under de föregående
två dagarna utsattes sex bussar för skadegörelse i form av förmodad
stenkastning när de körde i samma område och nu utsattes alltså ytterligare två
bussar för förmodad skottlossning. Det är första gången trafiken stoppats på
det här sättet och när trafiken satte igång igen var det med undantag av
Koppargården och sjukhuset.
I slutet av januari 2013 publicerades ett flertal artiklar i HD om utsatta
butiksägare i stadsdelen Öster i Landskrona.
Van Hai Nguyen på
Öster Livs berättar
om ungdomar som kommer in flera gånger om dagen och stjäl i hans butik. De är
fem till sju stycken som kommer in och sprider ut sig och plockar på sig av
hans varor. Det har gått så långt att han låser butiksdörren och bara öppnar
när någon kund knackar på, men inte ens det hjälper. Gängen skickar fram någon
yngre pojke och när han öppnar tränger hela gänget in som stått gömt utanför,
hukade bakom plåten han satt upp för att hålla dem ute nattetid. Då han haft
mycket problem med inbrott har han tvingats sätta upp både galler och plåtar
för att hålla inbrottstjuvarna ute, men har ändå övernattat i butiken flera
gånger för att hålla tjuvarna borta. Att bedriva någon verksamhet under dessa
premisser är förstås nästan helt omöjligt och det är bara en tidsfråga innan
han tvingas slå igen. Gängen har erbjudit honom att slippa inbrott,
skadegörelse och stölder för 500 kronor i månaden, men han vill inte betala,
risken är att beloppen bara stiger och stiger. Och varför ska han behöva betala
till att börja med? Gäng kräver företagare på beskyddarpengar
Internetkaféet JL Gamer stänger sin verksamhet för gott efter endast två
månader, på grund av återkommande problem med ungdomsgäng. Redan första dagen
stals ett par hörlurar och tredje dagen kastades en stol ner från övervåningen
så den nästan träffade en av de anställda. En mobiltelefon har stulits, en
dator blev nästan stulen och kassan har varit nära att stjälas. Det har
knarkats på toaletten och rökts i lokalen trots förbud. Det har stulits godis
och några av ungdomarna har skrikit ”hora” och ”fitta” konstant.
Det har även skjutits smällare och kastats snöbollar på datorerna.
Situationen har
eskalerat efter hand och när ungdomarna bröt upp automaten där man köper
speltid var måttet rågat och man införde 18-årsgräns. Då blev ungdomarna arga,
stämningen hotfull och slagsmål uppstod. Platschefen och hans sambo har blivit
hotade även i hemmet med hot om att få halsen avskuren och de har fått sin
barnvagn vandaliserad och någon har urinerat i den.
Trots åtta
polisanmälningar, vittnen, namngivna gärningsmän och ljudinspelningar har
samtliga slutat med nedlagda förundersökningar. Inte konstigt att få ens bryr sig om
att anmäla och därmed inte konstigt om statistiken skulle visa en allt lägre
brottslighet, ju fler som inte orkar/vågar anmäla längre.
Längre ner på gatan
ligger tandkliniken Eladent.
De senaste sex månaderna har de blivit utsatta för omfattande skadegörelse vid
åtskilliga tillfällen. ”Ojoj, jag vet inte ens hur många gånger det är. Vi
har nog en bunte på i alla fall 20 rapporter från Securitas”, säger Iwona
Saluti som jobbar på kliniken.
Senast var i söndags, då
någon krossade rutorna på framsidan, krossade rutorna i trapphusdörren på
baksidan, bröt upp dörren in till kliniken och tog sig in. Nu håller kliniken
stängt denna vecka för att reparera skadorna. Patienterna är avbokade.
”Försäkringsbolaget
har höjt självrisken till 15 000 per anmälan för att vi ligger där vi ligger.
Vi kan inte betala så mycket pengar varje gång. Dessutom kostar varje
utryckning som Securitas gör och varje provisorisk lagning. Det är som att
någon vill trötta ut oss och få ut oss härifrån”, säger Iwona Saluti.
”Från början var vi
lite naiva och trodde att vi kunde prata de här ungdomarna till rätta, men nu
ser det inte ljust ut”.
Vid en av de senaste
händelserna slängde en ung man in huvudet och sa att det fanns en enkel lösning
på problemet. För 500 kronor skulle skadegörelsen vara ett minne blott. Tvingas stänga efter hot och vandalism
Polisen försöker släta över problemet med den gamla floskeln att det
bara är ett fåtal ungdomar som begår brotten och att alla andra är skötsamma,
vilket mest visar att de inte har någon koll. Det bemötande av polisen som
företagarna i föregående artikel vittnar om tyder inte heller på att polisen är
särskilt insatt eller engagerad, eller att brotten anmäls i så stor
utsträckning som de borde. Uppklarandegraden av sådana brott är låg och
straffen icke-existerande om någon gärningsman, mot förmodan, skulle gripas och
dömas. Gissningsvis satsar inte polisen resurser på något som bara kommer
försämra deras statistik.
En person som arbetar
med ungdomar i Landskrona menar att polisen är ute och cyklar och att han själv
haft kontakt med ett 30-tal gängkriminella ungdomar. Han säger själv ”Polisen
har inte koll på situationen”.
”De försöker sätta
skräck i sin omgivning. Jag har också sett hur de försöker ta herravälde över
de lokaler de befinner sig i, för att på så sätt sätta skräck i hela
etablissemanget omkring. Jag har sett rektorer som inte vågar göra något och
som bara går förbi.”
Han säger att Öster är
det stora problemområdet och att olika gäng har olika revir.
”Jag kan inte säga
hur detaljerad kontrollen är över reviren, men jag har fört den diskussionen
med de här ungdomarna. Jag tror att de vill kunna säga att det är deras gata
eller deras område. Jag har råkat ut för det själv för ett antal år sedan på
Öster. Jag fick inte gå på ena sidan gatan utan hänvisades till andra sidan.
Det var killar som var i 12–15-årsåldern.”
De flesta ungdomar som
hör till gängen är drivna personer med ambitioner, menar han. De vill bli
något, men den gängse vägen med studier och välavlönade jobb är inte deras väg.
De vill ha mer pengar än vad ett normalt jobb kan ge.
De bryr sig inte om
deras studiebidrag dras in på grund av hög frånvaro i skolan. De tjänar ändå 10
000 kronor per kväll. Pengarna kommer från kapellskärningar, personrån, inbrott
och stölder. Narkotika är också vanligt.
I många fall är hela
familjen kriminell.
”Det går inte att
bjuda på Coca Cola och kanelbullar. Jag tror att ungdomarna måste möta
tydliga konsekvenser, att om du begår brott så händer något och det som händer
är inte positivt. Det måste till betydligt hårdare tag. Jag tycker nog att om
man är gammal nog att begå brott är man gammal nog att ta konsekvenserna för
det. Det handlar inte om att fängsla dem utan snarare om att rädda dem.”
En grundförutsättning
för att komma vidare i arbetet är enligt honom att börja med att prata om vilka
ungdomar det är som begår brotten.
”Tyvärr är killar
med utländsk härkomst överrepresenterade, men ingen vågar lyfta frågan,
ingen vill bli utpekad som rasist. Det är lite som en alkoholist som inte vågar
erkänna sina problem.”
Varför är det viktigt
att veta, anser du?
”Man kan ha en
mjukare tongång mot svenska killar och ändå nå fram. Många av killarna med
invandrarbakgrund har en tuffare hållning som man måste bryta ner. Jag tror
att det handlar om att de vill skapa sig en identitet här och att de kanske
bara känner till det här sättet via gängen och kompisar. Det krävs olika
insatser. Det är min erfarenhet.” ”De
är betydligt fler än vad polisen påstår”
Den 7:e februari sammanfattas
situationen i Landskrona i en bister artikel i HD:
Människor vågar inte
gå ut, företagare tvingas hålla stängt, räddningstjänsten blir utsatt för
stenkastning och media får däcken sönderskurna. Det är några av de händelser
som påverkar samhället negativt i Landskrona.
Här skriver man om hur
företagarna drabbas, som i artiklarna ovan, och tvingas låsa dörrarna även
under öppettider, utpressas, rånas, får verksamheten vandaliserad och t.o.m.
tvingas fly från staden.
Om hur kollektivtrafiken
drabbas med inställda turer och bussar p.g.a. stenkastning och skottlossning.
Om hur polis och
brandkår utsätts för stenkastning och raketskjutningar.
Om hur hemtjänstpersonal
måste eskorteras av väktare för att kunna utföra sitt jobb i vissa stadsdelar.
Om hur domare vid
tingsrätten inte vågat avkunna dom på plats utan skickat in den i efterhand av
rädsla och p.g.a. av hot.
Om hur även media blir
utsatta för stenkastning, stölder och vandalism när de är ute på reportage.
Om en allmänhet som drar
sig för att gå ut kvällstid eftersom de är rädda och känner sig otrygga i sin
egen stad, eller det som brukade vara deras egen stad.
Om hur samtliga dessa
händelser på ett allvarligt sätt inskränker människors rättigheter och röra sig
fritt i samhället, att driva företag och att utöva demokratiska rättigheter.
Erik Ullenhag (FP),
skulle sannolikt applådera de unga kriminella männens entreprenörsanda, men vi
andra har fått nog. Personligen undrar jag varför Landskronaborna inte redan
organiserat ett medborgargarde som gör jobbet svenska samhället borde göra men
uppenbarligen inte längre klarar av. Nämligen att beskydda sina invånare och se
efter svenska intressen. Det är förstås inget jag uppmuntrar till eller
föreslår, det vore olagligt, men undra kan man göra. Liksom man kan undra över
vilka prioriteringar vi har i Sverige när vi gör svenska medborgare av
människor som uppenbarligen avskyr allt svenskt och terroriserar de skötsamma
och företagsamma svenskar och invandrare vi har. Vilka värnar vi om här i
landet, egentligen? Så
drabbas samhället av brotten
.jpg)
.jpg)