http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3437&artikel=4977857
Publicerat: onsdag 22 februari kl 05:19
Emilkhan skar sig själv för att slippa bli skickad till Tjetjeninen där han trodde att ryska myndigheter skulle tortera honom. Migrationsverket hade inte fått veta att rysk polis var efter honom, trots att svenska Interpol visste det.
Interpol höll inne med information om flykting (9:19)
Emilkhan skar sig själv för att slippa bli skickad till Tjetjeninen där han trodde att ryska myndigheter skulle tortera honom. Migrationsverket hade inte fått veta att rysk polis var efter honom, trots att svenska Interpol visste det. Medverkande: Emilkhan och Varg Gyllander. Reporter: Jesper Lindau/Ekot.
Onsdag 22 februari 2012 kl 00:25 (Ekot granskar)
Längre reportage om flyktingen Emilkhan i Studio Ett (9:19)
Svensk polis försökte två gånger utvisa en tjetjensk flykting trots att svenska Interpol hade information som skulle gett honom en ny asylprövning. När polisen första gången försöker utvisa Emilkhan skär han sig i sin vänstra arm med ett rakblad.
Reporter Jesper Lindau/Ekot.
Onsdag 22 februari 2012 kl 09:06 (Ekot)
– Jag vacklade ut i korridoren, mådde dåligt och hade ett stort sår i vänster arm, säger Emilkhan. Jag blev yr och föll ihop. När jag föll såg jag att det var tre personer som väntade, några av dem var poliser. Jag bad dem på svenska att de inte skulle utvisa mig, om de gjorde det skulle det innebära tortyr och död för mig.
Det här sker den 1 februari i år. En dryg månad tidigare får svenska Interpol information om honom från sina kollegor på ryska Interpol. Informationen från Ryssland leder senare till att utvisningen avbryts, att Emilkhan får en ny asylprövning och att han släpps fri.
Men det är först efter två utvisningsförsök som Interpol kontaktar Migrationsverket och faxar över informationen om Emilkhan.
Ryska polisen är mycket intresserad av Emilkhan. Så här står det i en intern skrivelse från svenska Interpol.
"Nu (...) har Ryssland skickat ett Interpol meddelande - den 27 december 2011 klockan 15:19, specifikt och enbart till Sverige med information som dom på ett okänt sätt besitter, där det framgår att denne eftersökte person (...) skall befinna sig i Sverige och de facto vara föremål för en deportation till just Ryssland."
Det är mer än en månad före det att Emilkhan skär sig i armen. Rysk polis vet att Emilkhan är i Sverige och att svenska myndigheter tänker utvisa honom. De vill veta när det ska ske och hur det ska gå till.
Emilkhan kom till Sverige för några år sen och har fått avslag på sin asylansökan. Han kom hit med hjälp av en falsk identitet, han vågade inte använda sitt eget namn på grund av att han varit med i den tjetjenska gerillan.
Men Migrationsverket anser att det är oklart vem han är, därför kan han inte få asyl.
Trots att Migrationsverket inte vet vem Emilkhan är, så vill man utvisa honom till, inte bara Ryssland, utan beslutet är att han ska föras till Groznyj i Tjetjenien.
Så här står det i en tjänstanteckning från Migrationsverket efter det att polisen frågat om det räcker med att skicka honom till Ryssland.
"Undertecknad uppgav att då verkställighetsföreskriften angav specifik del av Ryssland var detta inte möjligt. Polisen uppgav då att de kommer att skyndsamt boka en resa till Moskva samt en biljett därifrån till Groznyj."
Det är för just frågan om vem han är som Interpolpappren är viktiga. Om ryska Interpol, med hjälp av levererad efterlysning med bild, vill ha just Emilkhan, så kan det vara ett bevis på att han faktiskt är Emilkhan och att han har behov av skydd i Sverige.
Men, trots att Interpol Stockholm har de här uppgifterna, som senare gör att utvisningen avbryts och att Emilkhan får en ny chans till asyl, så lämnas ingen information till Migrationsverket, Migrationsdomstolen eller till Emilkhans advokat.
Interpol behåller än så länge uppgifterna för sig själva. Under tiden försöker polisen utvisa Emilkhan två gånger.
Polisen tar den 23 januari ett beslut om att han ska gripas och låsas in. Så här står det i polisens beslut.
"Eftersom A vid återvändandesamtal hos Migrationsverket uttalat att han stod fast vid sitt beslut om att inte självmant återvända till hemlandet. (...) En planerad resa är nära förestående. Det finns därför anledning att anta att A kommer att hålla sig undan."
Dagen efter grips Emilkhan i sin lägenhet. Efter en natt i arresten, sätts han på ett av Migrationsverkets förvar. Då skickas det fler Interpol-meddelanden från Moskva, ett kom till Sverige den 27 januari.
"Enligt tillgänglig information har personen blivit arresterad i ert land (...) för olaglig gränspassering (...)"
Tre dagar efter gripandet vet rysk polis att Emilkhan har gripits, de vill veta vad som ska hända nu.
Den 1 februari är det dags. Emilkhan hämtas från sin cell, han ges tillfälle att byta om. Det är då Emilkhan tar sitt rakblad och skär sig, och när han gör det tänker han på vad som hände hans bror som torterades i Tjetjenien.
Hans bror var mycket rädd när han släpptes, berättar Emilkhan. Han kunde inte stå upp själv och vänstra delen av hans huvud var mycket svullet. De hade också virat taggtråd kring handlederna på honom.
– Hans händer och armar var blodiga där taggtråden trängt in, säger Emilkhan. Jag frågade min bror: hur har det här hänt och han svarade att när de slog honom behandlade de honom som ett köttstycke. De fäste elektroder vid hans händer och fötter. Han sa till mig att jag ska akta mig för låta mig tas levande av dem.
Det var den bilden Emilkhan hade inom sig när de svenska poliserna skulle utvisa honom, och det var därför han skar sig i armen med ett rakblad.
Emilkhan övermannas av polis och förvarets personal och sätts i en cell. Senare förs han, via sjukhus där de syr igen såret, till ett säkerhetshäkte utanför Stockholm.
Han får bara vila en natt. Nästa morgon försöker polisen igen. Emilkhan blir mycket stressad, han kastar sig runt och slår huvudet i ett bord, huvudet börjar blöda och Emilkhan faller ner på golvet.
– De kastade sig över mig, säger Emilkhan, både polisen och övrig personal. Det var en tjänsteman, jag minns inte vem, han tog i min sårade vänstra arm och sa att nu kommer vi att utvisa dig och det blir inte till Ryssland eller Moskva utan det blir till Tjetjenien.
Transportledaren beslutar att de måste avbryta och skriver i sin rapport så här:
"Han landar raklång på golvet och har en mindre skada i pannan. Jag tar i detta läge beslut om att avbryta då han dels var skadad sedan dagen före då han skurit sig i vänster arm och de nya skador som uppkommit."
Efter det får Emilkhan sitta i sin cell på häktet, men enligt dokumenten planeras redan ett nytt försök att utvisa honom till Tjetjenien i veckan därpå.
Då händer något på Interpol. Helgen den 4 och 5 februari börjar en enskild polisman att undersöka fallet, kontaktar migrationsverkets jour, och inser att de inte verkar veta någonting om ryska Interpols intresse eller om de dokument som finns hos Interpol.
Polismannen skriver ner vad han vet och faxar allt till Migrationsverket.
Dokumenten är viktiga. Migrationsverket beslutar omgående att avbryta utvisningen. När Interpolpapprena når Migrationsdomstolen beslutar man snabbt att Emilkhan ska få en ny asylprövning. Några dagar senare släpps Emilkhan från häktet.
Men varför? På Interpol, som är en del av Rikskriminalpolisen, vill ingen svara på frågor.
Inte om varför man under en dryg månad inte lämnade informationen ifrån sig. Inte om varför man sedan plötsligt gör det. Inte om varför Emilkhan två gånger förs mot ett flygplan med destination Tjetjenien, när informationen som stoppade utvisningen, låg i tryggt förvar hos Interpol.
– När det gäller enskilda individer och enskilda ärenden uttalar vi oss inte om det, säger Varg Gyllander som är rikskriminalpolisens presstalesman.
Men om man har anledning att tro att handläggningen av ett enskilt ärende kan ha gått fel, vore det inte bra om polisen svarade på frågor om det?
– Jo, det skulle det säkert kunna vara, men i det här fallet som du frågar om så är det ett ärende med en enskild individ, och vi kan inte och vi kommer inte att svar på frågor om det i det här läget.
Ekot
