Publicerad: 28 oktober 2012 kl 17:28
År
1781 tvångsförflyttades 1 159 svenska bönder från Dagö (Estland) till Ukraina.
Hälften av de ofrivilliga nybyggarna dog under den svåra vandringen. För några
år sedan sökte en svensk familj om tillstånd att på ålderns höst få bosätta sig
i Sverige. Migrationsverket avslog ansökan.
Den första mening svenskarna lär ha sagt när de kom fram till Ukraina var ”Nu vära ve rätt narandar!” – Nu blev vi ordentligt lurade. Katarina den Stora hade nämligen lovat färdigbyggda hus och sådda åker. Verkligheten var en tom, öde, kall och hård stäpp.
Den första mening svenskarna lär ha sagt när de kom fram till Ukraina var ”Nu vära ve rätt narandar!” – Nu blev vi ordentligt lurade. Katarina den Stora hade nämligen lovat färdigbyggda hus och sådda åker. Verkligheten var en tom, öde, kall och hård stäpp.
Att orka det
outhärdliga, kan gammalsvenskarnas liv sammanfattas. Med krig, svält,
sjukdomar, deportationer till Sibirien, politisk förföljelse och religiösa
trakasserier. År 1929 flyttade 891 personer till Sverige. Men det svenska
mottagandet var inte direkt vänligt så flertalet fortsatte vidare till Kanada.
Svenska kommunister övertalade dock andra rödingar att resa tillbaka till
Stalins förlovade Sovjetland. Några få stannade kvar, som då bosatte sig på
Gotland i tomma hus från emigranter till Amerika.
Idag finns bara en
handfull äldre huckleklädda damer plus ett par män kvar i Gammalsvenskby. Som
tack för länstidningens krönikör Kjell Albin Abrahamsons besök och gåvor, som
även skrivit artikeln, sjöng de alla svenska psalmer och visor. Tillsammans
stämde de upp ”Du gamla du fria” med de ändrade slutraderna ”Ja, jag vill leva,
jag vill dö på jorden”. Att få dö i Norden är knappast möjligt.
För några år sedan sökte
en familj om tillstånd att på ålderns höst få bosätta sig i Sverige.
Migrationsverket avslog deras ansökan. Kanske borde svenskbyborna i stället ha
varit analfabeter från Somalia. Kanske borde svenskbyborna i stället ha varit
analfabeter från Somalia, skriver krönikören Kjell Albin Abrahamson på ett
underbart ironiskt vis.