lördag 18 augusti 2012

Svensk invandringspolitik: ”Våldtäktsvågen är det största hotet mot svenska tjejer”

www.swedenconfidential.info/2012/08/14/debattartikel-valdtaktsvagen-ar-det-storsta-hotet-mot-svenska-tjejer

2012-08-14 17:39

En debattartikel skriven av Gustav Kasselstrand som behandlar problemet “våldtäkt” i vårt land. Men samtliga tidningar och debattsidor som SDU kontaktat har avböjt publicering. Vi tar och hjälper till att sprida ut artikeln då vi alla vet hur läget är.

Så fort sanning ska skrivas och publiceras, där sanningen är för sann, så verkar svensk hyperultravänstermedia närmast anse detta vara spetälskt, och något som de vägrar att röra vid. Beröringsskräcken är närmast sinnessjuk, där hela media med få undantag, sitter på ljugarbänken och kokar ihop den enda storyn efter den andra, för att lägga ut sina illaluktande dimridåer över svennarna i landet. Nedan kan ni läsa hela artikeln från Kasselstrand.

“Sommarens våldtäktsvåg nådde sin kulmen under tre dagar i juli då 21 kvinnor utsattes för överfallsvåldtäkter eller försök till sådana. Den större bilden är alarmerande – under 2011 anmäldes över 6 500 våldtäkter enligt BRÅ, varav en dryg tredjedel av dessa skedde mot barn under 15 år. Det är dock bara toppen på isberget. Enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) anmäls endast 23 procent av sexualbrotten, vilket innebär att det totala antalet våldtäkter i Sverige kan uppgå till närmare 30 000 per år. 30 000 våldtagna kvinnor varje år innebär ofattbara konsekvenser för deras psykiska välmående – kanske under resten av deras liv.

Den ohållbara situationen där 82 kvinnor våldtas varje dag i Sverige kommer att förstöra hundratusentals människor. En betydande andel av våldtäkterna kan härledas till den förda politiken, som tagit hit personer som i relation till den svenska befolkningen är mycket benägna att begå våldtäkter. Faktum är att hälften av alla våldtäkter begås av invandrare eller invandrares barn (BRÅ 1996:2, BRÅ 2005:17). Överrepresentationen är hela fem gånger för utrikes födda.

Vad den här situationen leder till på sikt kan vi inte veta säkert, men klart är att en förlorad generation kvinnor växer fram, som – i kontrast till sina mödrar och mormödrar – ständigt behöver oroa sig över risken att bli våldtagen eller sexuellt ofredad. Vi vet att politiker har skapat problemet genom en ansvarslös invandring, men frågan är hur politiker ska kunna presentera trovärdiga lösningar på att återställa de kvinnor som fått sitt liv förstörd på grund av våldtäktsvågen. Politiken har alltså bidragit till kanske hundratusentals nya våldtäktsoffer, men politikens makt är inte så stor att den åter kan ge livslust och trygghet till de drabbade. Det här är bara ett i raden av invandringsrelaterade problem där politiker står handfallna inför en situation som man skapat på bara några decennier.

Den (förvisso nedtystade) politiska debatten om våldtäkter handlar ofta om huruvida våldtäkterna ökat till följd av en faktisk ökning eller till följd av ökad anmälningsbenägenhet. Det är en relevant diskussion, men min ambition med den här artikeln är inte att landa i ett resonemang huruvida den 500%-iga ökningen av antalet anmälda våldtäkter sedan 1985 kan förklaras genom faktiskt ökat antal våldtäkter eller genom ökad anmälningsbenägenhet i kombination med viss förändrad lagstiftning – det låter jag var och en bedöma. Alldeles oavsett ökningens orsaker så kvarstår faktum att vi lever i ett land där tiotusentals kvinnor våldtas varje år. Det måste till en ärlig och förutsättningslös debatt om vilka konsekvenser det här får. Jag menar att våldtäkterna är det enskilt största hotet mot svenska tjejers trygghet.

Tvärtemot vad många proffstyckare vill få oss att tro så sker endast en fjärdedel av sexualbrotten i offrets eller gärningspersonens hem. Man vill också få oss att tro att våldtäkter i huvudsak är ett sommarfenomen, vilket statistik från BRÅ motsäger. Av de 6532 våldtäkter som anmäldes förra året (med ett mörkertal på cirka 80 procent) var den månatliga fördelningen väldigt jämn. Det lägsta värdet var 420 medan det högsta värdet var 643. Under juni, juli, augusti anmäldes i snitt 541 våldtäkter per månad – att jämföra med månadssnittet över hela året på 544 våldtäkter, vilket alltså är något högre än under sommaren. Det vi ser är ett konstant högt antal våldtäkter under hela året, även om överfallsvåldtäkterna stiger under sommarmånaderna. Gärningsmännen går nästan alltid fria – endast 200 fälls varje år för våldtäkt eller grov våldtäkt, och om de väl fälls är de ute efter i snitt två år.

Etablissemangets tystnad, eller i andra fall helt verklighetsfrånvända beskrivning av situationen, är häpnadsväckande. Företrädare för Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund efterlyste nyligen ”ett förebyggande arbete som bryter kopplingen mellan normer för manlighet och våld” som åtgärd mot våldtäktsvågen. De verkar helt ha förbisett att män från vissa kulturer är exceptionellt överrepresenterade. SDU menar att det bästa förebyggande arbetet är en kraftigt minskad invandring, i synnerhet från länder i Nordafrika och Mellanöstern. Men det är alltså bara åtgärder i förebyggande syfte. Vi står inför en situation där våldtäkt blivit ett vanligt brott i ett tidigare mycket tryggt land.

Det finns självfallet även svenska våldtäktsmän, och de ska straffas hårt för de brott de begår mot kvinnor – förbrytare ska inte längre behandlas med silkesvantar. Sexualbrott borde bestraffas mycket hårdare, och samtliga utländska sexualförbrytare ska utvisas på livstid medan svenska sexualförbrytare ska sitta i fängelse i många år. Man ska dock komma ihåg att över hälften av våldtäkterna faktiskt begås av människor som inte hade fått vara här om det vore för SDU:s politik. Något hårdraget hade således SDU:s invandringspolitik, med facit i hand, kunnat resultera i en halvering av antalet våldtäkter. Men verkligheten är att vår invandringspolitik övergavs under 1970-talet och nu står vi inför en situation där dagens generation unga kvinnor blir generation våldtäkt. Vad 30 000 våldtäkter varje år kommer att leda till kan varken jag eller någon annan svara på, men det verkar vara något som ingen vill prata om.”

Gustav Kasselstrand
Förbundsordförande
Sverigedemokratisk Ungdom (SDU)