16 april 2014
Foreign Affairs skrev nyligen om fascisten Aleksandr Dugins
inflytande på Vladimir Putin . Dugin stoltserar nu – där han sitter i Moskvas
TV-soffor – med att geopolitikern Putin följer hans väg. Hans roll i dagens
ryska chauvinistyra är förvisso central. Det finns män i Putins närhet som t ex
Sergej Glaziev, ledare för parlamentsfraktionen ”Fosterlandet”, som är direkt
lierade med honom. Glaziev har inte minst bistått Putin med tankarna om en
”eurasisk” integration – fascistens själva hjärtefråga.
Till min tidigare artikel om Dugin här på Världen Österut finns
ett och annat att tillägga. Det är ett faktum att han redan som tonåring 1980
skolades in i en underjordisk motståndsgrupp med Hitlertyska förebilder – en av
flera likartade i det stillastående Brezjnevlandet, motpoler till och samtidigt
groteska karikatyrer av statsmarxismen. Gruppen kallade sig ”Svarta SS-Orden”
och leddes av en ”Reichsführer” som ville axla Heinrich Himmlers fallna mantel.
Sekten spred en intern
publikation med namnet ”Splendor Solis” (Solens Ljus), förkortad SS, full av
hakkors och gamla hedniska runinskriptioner. Den italienske fascisten Julius
Evola hade förespråkat en ny tids hedendom. Den ryske hemma-Himmlern gick –
under starkt intryck av Evola – så långt att han faktiskt lärde sig svenska för
att komma i närmare kontakt med det fornnordiska.
Så inträffade 1991 års
samhällskollaps. ”Svarta Orden” hade varit antisovjetisk och uttalat
antiproletär. Man hade sett sig som ett hemligt sällskap av ”andens
aristokrater”. Nu stod man handfallen. Imperiet sönderslaget, nationen utan
styrsel. Dugin uppfattade snabbt sin uppgift i det nya: att återföda den ryska
Idén, på sektgemenskapens grund. Öppenheten västerut möjliggjorde för honom att
redan 1991 starta tidskriften ”Element”, med den franska nyhögerns ledare Alain
de Benoist i redaktionen.
1992 uppenbarade sig
alltså den ärrade belgiske fascisten Jean-François Thiriart i Moskva. Han
fångade Dugin med sitt tal om ett rotlöst amerikanskt ”havsvälde” – med judar i
ledningen – i konflikt med en i jorden och myllan grundad eurasisk
fastlandskultur. Han ville tilldela ett återupprättat ”eurosovjetiskt” imperium
en mission: att på sikt förgöra den transoceane fienden. Evola
(förordsförfattare till ”Sions Vises Protokoll” på italienska) hade sett saken
på liknande sätt.
Under 90-talet kom Dugin i
artiklar och böcker – inte överraskande – att hylla SS, elitstyrkorna som
byggde upp det tyska koncentrationslägerväsendet, som det mäktiga föredömet, en
”intellektuell oas”, ett ”vetenskapligt laboratorium”. SS hade, hette det,
verkat för ett enat och renat Europa, indelat i etniska regioner med nyfeodala
centra – ”internationalistiskt” till sin karaktär och ”revolutionärt
konservativt” till sin inriktning.
I TV-sofforna har Dugin på
senare tid sett till att tona ner SS-vurmen. Den passar sig inte riktigt i en stund
då Ukraina ska utmålas som just nynazistiskt. Problemet är lite svårlöst.
Häromveckan tycktes dock en professorskollega, Andranik Migranjan, komma till
hjälp i Izvestija. Han deklarerade att Hitler faktiskt under 30-talet visade
upp en stor politikers alla kännetecken. Hans annekteringspolitik var (liksom
Putins) rättmätig. Professorn hade alltså ingenting att invända mot bokbålen,
Kristallnatten, pogromerna som ledde till att flera hundra judar mördades och
20-30 000 kastades i läger. 1939 gick det dock snett.
Dugin hyllar i denna stund
”Kriget” och önskar död åt ”nationalförrädarna”. Hans tonläge blir mer och mer
uppskruvat. Ryssland tycks honom i färd med att befria inte bara Ukraina utan
hela Europa – ja han uttrycker sig faktiskt så: ”En ny tid randas – Rysslands
tid. Den Ryska Civilisationens Era. Det är våra bröder som skapar den – ryssar
och ukrainare i sydöst. De gjuter sitt blod för det stora Uppvaknandet. De
offrar sina liv på den Ryska Idéns altare. Deras krig är VÅRT krig. Deras blod
är VÅRT blod. Ni känner ännu inte det ryskslaviska blodets hemlighet – som är
både storslagen och skrämmande. (Samtliga versaler Dugins, M.L.)”
Vi måste ställa oss denna
fråga: hur långt är Putin i det fortsatta beredd att anamma SS-förespråkarens
idéer?
Magnus Ljunggren
Professor emeritus i rysk litteratur
Göteborgs universitet
Professor emeritus i rysk litteratur
Göteborgs universitet
