14 april 2014
Ännu en gång hänger
Ukrainas öde på en skör tråd. Oroligheterna i landets östra regioner eskalerade
i samband med att regeringsstyrkor och demonstranter drabbade samman med
proryska grupper i går. Liv från båda sidor skördades.
Ännu en gång hänger Ukrainas
öde på en skör tråd. Oroligheterna i landets östra regioner eskalerade i
samband med att regeringsstyrkor och demonstranter drabbade samman med proryska
grupper i går. Liv från båda sidor skördades.
I en veckas tid såg
regeringen i Kiev på när separatister barrikaderade regeringsbyggnader och
polisstationer i flera städer nära den ryska gränsen. Upprepade hot möttes av
döva öron. Likaså försök till förhandling. Utvecklingen har ställt de nya
ukrainska ledarna inför en omöjlig gisslansituation.
Å ena sidan kan en
regering som vill hävda
kontroll inte låta väpnad milis rusa in och ockupera myndighetsbyggnader. Å
andra sidan finns hot om ett militärt ingripande ifall rysktalande personer
skadas. Klartecken att skicka in trupper i Ukraina har den ryska regeringen
redan ordnat från sitt parlament, även om utrikesminister Sergej Lavrov bedyrar
att inga sådana planer finns. I förra veckan presenterade dock Natochefen
Anders Fogh Rasmussen satellitbilder som visar att stora styrkor står i
beredskap utmed gränsen till Ukraina. Medvetna om hotet har politiker i östra
Ukraina och i Kiev försökt gjuta olja på vågorna.
Läget förvärrades i
samband med helgens ockupation av ett polishögkvarter utanför staden Slovjansk,
15 mil från den ryska gränsen. Grupperna som tidigare har krävt att få bryta
sig loss från Ukraina och söka skydd under Putin har i huvudsak varit
civilklädda och illa koordinerade. Den disciplinerade och tungt beväpnade
styrkan som ryckte fram utanför Slovjansk var av en annan sort. Regeringen i Kiev
säger sig ha bevis för att ryska myndigheter har ett finger med i spelet.
Mönstret påminner kusligt
om scenariot på Krim. Den
här gången svarade dock inrikesministern med en ”antiterroroperation”. Flera
skadades och omkom när säkerhetsstyrkorna försökte återta kontrollen över polishuset.
Våldsamheter följde i andra städer, och sent på söndagseftermiddagen kom den
tillförordnade ukrainske presidenten Oleksandr Turtjynov med beskedet att armén
ska delta.
Oroligheterna ter sig
alltmer som kallhamrad rysk söndringstaktik. Detaljerna i Putins plan är
fortfarande höljda i dunkel. En annektering av östra Ukraina går inte att
fullfölja på samma sätt som den på Krim.
Putins popularitetssiffror
har nu nått nivåer som
inte setts på flera år. Sluga militära manövrar samordnades med en omfattande
kampanj i ryska medier. Enligt Kremls logik befriades ett broderfolk och Svarta
havets kronjuvel återbördades till Ryssland. Strategin föll i god jord.
Ryssland tog ett kliv framåt i drömmen om att återskapa sitt förlorade
imperium. ”Gayropa” pressades tillbaka.
Men i spåren av denna
succé märks tvivel. Stora volymer kapital har flytt landet och ekonomin har
tvärnitat. I en rysk radiointervju som återges av nyhetsbyrån Reuters förklarar
statsvetaren Stanislav Belkovskij: ”För två veckor sedan befann sig den ryska
eliten i ett tillstånd av eufori. Det såg ut som att Ryssland hade vunnit en
enorm geopolitisk seger och att vi borde vara stolta. Nu halkar eliten ned i en
mild depression.”
Samma bild bekräftas av personer i landets maktsfär; baksmällan efter
annekteringen av Krim börjar smärta. Inte minst med tanke på att alla
bankkonton och lyxbostäder, därtill all sjukvård och utbildning, hotas av
straffåtgärder från väst. Detta talar för att ekonomiska sanktioner är ett verkningsfullt
medel. Utrikesminister Carl Bildt uttryckte i går skepsis mot ytterligare
europeiska sanktioner, men sådana kan bli nödvändiga.
För Putin är det
nödvändigt att stärka eller i varje fall bevara sitt inflytande i Ukraina för
att befästa segern på Krim. Det ukrainska presidentvalet den 25 maj riskerar
att grusa planerna. Den starkaste kandidaten till posten heter Petro Porosjenko
och ses i Kreml som mer självständig än föregångaren Viktor Janukovytj.
Kontroll över Ukrainas öde
är samtidigt ett sätt för
Ryssland att försäkra sig om att Majdanrörelsen, som ropade efter ett rättvist
styre och drev den Moskvavänlige Janukovytj på flykt, inte får stå som
inspiration bland missnöjda ryssar.
På Putins kravlista inför
de planerade samtalen mellan USA, EU, Ukraina och Ryssland står bland annat ett
större regionalt självstyre för Ukrainas östra områden. Kanske kan det vara en
framkomlig väg för landet. Men frågan kan inte avgöras mitt i ett gisslandrama.
Ukrainarna måste utan några hot själva få välja.
